Det här med barn...

Jag kommer troligtvis aldrig få några egna barn, vet inte ens om jag kan. Har mycket "övning" men inget resultat! I o f s så har jag inte haft någon djupare längtan efter barn.

När jag var ca 16 år gammal så ville jag ha barn, och jag skulle bli en ung mamma, var jag inte gravid när jag var 18 år så skulle jag inte ha några lät det då. Jag blev 18 år och inga barn och ingen att skaffa dom med heller för den delen. Jag skjöt upp åldersgränsen till 20 år men samma sak då, eller jo då hade jag ju mitt ex som absolut inte ville ha barn. Så jag skjöt upp åldern ytterligare en gång till 22 år.

Vid 22 år hade jag samma sambo som innan och kanske inte heller var helsugen på barn så jag lät det rinna ut i sanden.

Under årens lopp har jag varit skengravid flertalet gånger, och alltid med inställningen att det blir abort om jag verkligen är med barn. Och min nuvarande sambo har ju en son sedan tidigare så han vill inte ha fler, vilket har passat mig bra eftersom jag inte varit så intresserad!

Ända tills för någon månad sen, träffade en man och började pratade med honom om allt möjligt. Han visade bilder på sin 5-åriga dotter och någonstans mitt i detta började min biologiska klocka ticka.

Tidigare har den skuttat igång nån vecka men sen insett att det är bäst att gå tillbaka i dvala, men den här gången har det hållt i sig. Nu har jag dock några stora hinder i vägen för att bli mamma!

Problem nummer 1: Min sambo vill inte ha fler barn

Problem nummer 2: Jag tror inte att jag önskar att min sambo ska vara pappa till barnet

Problem nummer 3: Jag vill att denna andra man ska vara pappa till barnet

Problem nummer 4: Denna andra man har redan familj och p g a hans kultur så vill han inte ha barn med fler än sin fru. Han vill vara delaktig i alla sina barns liv och det skulle inte landa i god jord att han skaffat barn med någon annan.

Och jag respekterar hans åsikt och vilja. Jag tycker att det är en fantatisk inställning att han inte vill sätta ett barn till världen som han inte kan vara med hela tiden. Men det sätter ju lite käppar i hjulen för mitt barnskapande minst sagt!

Så nu är jag återigen tillbaka på ruta 1!

Jag är för gammal enligt min egen inställning, jag har fortfarande ingen att skaffa barn med och jag är fortfarande relativt övertygad om jag inte kan få barn!

Vet inte riktigt vad jag ville säga med detta inlägg men jag fick en kommentar på mitt blogg-inlägg igår där det stod att jag skulle tänka igenom min livssituation med sambon innan jag skaffar barn, och det fick mig att sorgsmodet le och här kommer väl en förklaring att just barn är nog inget jag behöver ta med i min livsekvation!