En blogginsikt

Jag vågade trots allt ställa mig på vågen några gånger förra veckan och fick fram ett resultat som jag var nöjd med, dagen efter var det inte lika roligt resultat och bestämde mig där och då att nu kommer det ta några dagar igen innan jag väger mig igen.

Men det var kul att få ett trevligt besked i förra veckan. Jag ska försöka ta mig iväg och simma i eftermiddag efter jobbet. Hoppas att vädret blir bättre än nu på förmiddagen.

Helgen har passerat med god mat och lite godis, men det är ju just precis så jag vill ha det. Att inte trcka i sig en massa godis utan kontroll men att kunna fortsätta njuta av nån godbit då och då. Och att träningen ska ha en naturlig del i vardagen.

Läste igenom fredagens blogginlägg och insåg två saker;

1. Min hormonbalans har stabiliserats (min barnlängtan är över fför denna gång)

2. Det jag skriver här i bloggen är väldigt enfärgat. Det behöver inte nödvändigtvis spegla hela sanningen utan enbart så som jag uppfattar den i just denna stund.

Min sambo har fått ta mycket skit i denna blogg och ja det här är mina upplevelser i mina mörkaste stunder! Jag håller på att vända ut och in på mitt söndertrasade psyke och försöker reda ut vad som är bra och vad som är dåligt! Och jag ska försöka byta ut det som är dåligt.

Men innan jag möjligtvis skulle lämna min sambo för ett liv i ensamhet vill jag vara säker på att det som jag behöver byta ut är min sambo och inte mina egna mentala inställning till livet! Jag är väldigt bortskämd och lockas väl av att det verkar vara grönare på andra sidan.

Så visst jag förstår att ni tycker att min sambo verkar vara ett svin, för det är verkligen precis så jag utmålar honom just nu men det är liksom inte hela sanningen. Inte ens halva egentligen.

Min sambo är den person som ser till att jag kommer upp på morgonen, han tar hand om mig när jag mår dåligt, han stödjer mig i min sjukdom, han skjutsar och hämtar mig när jag behöver/vill. Han är den som ser till att jag går och lägger mig i någorlunda tid. Han låter mig alltid köpa diverse småsaker (kläder, skor, heminredning) utan att klaga trots att han kanske inte vill ha det själv. Han är den som ALLTID börjar städa, han är den som sköter 75% av hushållssysslorna, han är den som står ut med mina humörsvängningar utan att klaga alltför mycket!

Jag är ingen lätt person att leva med, jag är en egoist som alltid sätter mig själv i första hand och det här är min resa mot ett lättare liv. Inte bara viktmässigt utan även psykiskt!

Så kom ihåg det när ni läser min blogg. Det här är min sanning i mina mörkaste stunder! Det kan finnas många många fler nyanser av denna sanning beroende på vem du frågar och när!