En ljusare dag!

Idag har varit en bättre dag, redan imorse kände jag en annan känsla i kroppen. Lyckades kanske få ur mig all sorgsenhet igår, jag satt på min 1½-timme långa resa hem från jobbet och försökte sätta fingret på varför men lyckades egentligen inte hitta EN enda anledning till att må dåligt! Är inte det lustigt egentligen? Att försöka tycka synd om sig själv men inte kunna komma något som inte någon annan har värre...

Försökte med att det är synd om mig för att jag har ont i min f d brutna fotled, men kom att tänka på att många inte ens har råd att gå till läkaren. Försökte dra fram något gammalt gnäll-kort från förr men insåg bara att jag har det förbannat bra!

Jag har fått gå i skolan och lärt mig skriva, läsa och räkna. Jag har ett jobb som ger mig tillräckligt mycket pengar för att kunna leva ett gott liv och kunna äta mig mätt varje dag (uppenbarligen för mätt eftersom jag nu behöver gå ner i vikt ). Jag har ett fint hem och trots att jag har ett kroniskt funktionshinder så behöver jag inte lida och har turen att fått en av Sveriges absolut bästa MS-läkare (om inte den bästa) så jag har mycket att vara tacksam över. Jag har dessutom en otroligt tolerant arbetsgivare som trots vetskapen om min MS-diagnos valde att anställa just mig, dessutom utan provanställning! Och jag har funnit en vän (min taxi-chaufför) p g a min fotledsfraktur, hade aldrig träffat honom annars. Samt att jag har min sambo som lagat pannkakor till mig igår för han visste att jag var deppig! 

Så jag har verkligen mycket att vara tacksam för, och jag hoppas att min sorgperiod är över nu för den här våren.

Jag önskar alla en trevlig kväll!