Tappat bort mig själv!
Jag har inga vänner, inga kvinnliga vänner i a f. Eller jo jag har men jag umgås inte med dom eftersom vi tappat kontakten under åren. Jag vet att om jag skulle höra av mig för något skulle hänt så skulle säkerligen minst 5 st av dom ställa upp på momangen och jag det samma för dom! Men vi umgås inte.
Jag har under årens lopp insett att det är mycket mitt fel. Jag har slutat höra av mig. När jag flyttade hemifrån så flyttade jag in hos min dåvarande sambo 14 mil från alla mina vänner och familj. HIttade under dessa år på nya orten några som jag trodde var vänner men som senare visade sig vara falska.
Efter några år återvände jag till Stockholmsområdet och hittade nya vänner och umgicks sporadiskt med mina gamla vänner. Men mitt ex tyckte inte om mina vänner och då blev det så att man slutade umgås tyvärr.
Så kom den dagen då jag dumpade exet och flyttade in hos min nuvarande sambo. Han säger att han inte har något emot att jag umgås med mina vänner, själv har han knappt några längre, men varje gång jag umgåtts med en vän så blir han sur och hittar något att gräla om.
Detta har gjort att jag har gett upp detta med vänner och bara umgås med min familj (som sambon inte heller tycker om), sambons familj, mina arbetskamrater och min sambo.
Detta har gjort att jag känner mig instängd emellanåt.
Och så häromdagen kom dödsstöten när sambon säger att han tycker att jag kan simma i simhallen där vi bor istället för i Fittja som ligger nära mitt jobb. Så att han kan komma och möta mig efter att jag simmat på kvällarna. Men där känner jag att hela kroppen skriker nej! Det här är min träning, min tid, mitt liv!
Så där kommer jag inte att foga mig! Kan inte ge med mig, i såna fall utrotar jag mig själv.
Under de 15 år jag varit i förhållanden så har jag aldrig fått finna mig själv, har jag blivit en produkt av andra människors uppfattning om hur jag borde vara.
De få gånger jag ställer frågan "Vem är JAG? Egentligen?" så har jag inget svar, jag vet inte vad jag tycker om att göra för min egen skull, vilken mat jag tycker är godast, vad jag skulle hitta på om jag var själv i en vecka.
Känns bittert att ha en bra sambo i mångt och mycket, men ändå känna sig så fel!
Gillar
Kommentarer
-
Jag tycker inte det låter bra att din sambo verkar kontrollera dig, du blir manipulerad att sluta umgås med vänner för att han blir sur och han vill bestämma vart du går och simmar också. Du måste själv få bestämma och ha ett socialt liv. Sedan kan det vara svårt att hålla kontakten med vänner när man flyttar etc men hör av dig och om de vill återuppta kontakten och se till att stå fast vid egentid från familjen, det behöver alla. Pepp!
-
Sorry, men alla lamklockor ringer för den där sambon, det du berättar beskriver någon som vll isolera sin partner.
-
Har läst ditt inlägg och jag blir så ledsen över, hur du har det. Håller med Arrietty till 100%, att larmklockorna ringer för fullt!!!! Du har ett långt liv framför dej! Sätt dej ner och tänk efter, hur du vill ha det, och fundera över, hur det kan bli, när barnen kommer. Dags att sätta ner klacken i backen och det hårt!!!!!! Ingen skall tala om, vad du ska göra. Det är bara du, som bestämmer över dej själv.
Logga in för att skriva en kommentar.