Vemod blandat med välbefinnande!

Snart har ytterligare en vecka gått utan några sötsaker, jag åt kakor förra helgen när vi var på besök, dock har jag inte lyckats släppa läsken ännu. Har i snitt druckit en burk om dagen på jobbet (antingen Pepsi Max eller Cola Zero) så där har jag fortfarande något att kämpa med, men när sambon har suttit och ätit godis i sin fåtölj och frågat om jag också vill ha har jag faktiskt inte kännt mig ett dugg sugen. Jag bad honom för några veckor sedan att försöka för min skull att helst inte äta godis i min närhet, det har väl gått lite si och så men jag har som sagt inte varit sugen så jag har inte orkat säga något om att det är ganska respektlöst beteende, speciellt eftersom han inte är så smal själv men har tyckt sedan dag ett att jag ska gå ner i vikt och jag har på dessa 8 år gjort precis tväärtom och bara gått upp istället. Dock känns det annorlunda denna gång, det är inga såna här "Jag ska allt visa dig, jag ska bli smal och snygg och du kommer ångra dina kommentarer"-känslor i mig, denna gång gör jag det här för min skull. För att jag startat en form av mental "snöbollsrullnings-effekt" som tydligen verkar gå ut på att vända min syn på mig själv!

Men jag har inte samma sötsug nu som vanligt heller. Har dessutom upptäckt en ganska trist sak efter att jag sluta röka; hur illa det luktar om saker och smaken har förändrats, saker jag tyckte var jättegoda förut kan faktiskt rent av smaka illa nu.

Alla har alltid sagt att man ska sluta röka och njuta av alla lukter och smaker man känner igen, men jag är än så länge inte övertygad. Har inte fått några trevliga upplevelser ännu på den fronten.

Dessutom är jag blir jag sur varje gång ser någon röka, jag VILL ju också! Känns fortfarande inte som att det var MITT VAL att sluta, det liksom bara blev som att jag lät bli att tända den sista cigaretten och sedan inte tänt någon ny på 4 månader. Och visst egentligen är det bara att jag tänder en cigg och fortsätter (och jag lovar det hade jag gjort om jag varit frisk) men nu har jag min MS-diagnos som verkligen mår skit av giftpinnarna. Så jag låter bli!

Det kan egentligen vara den FÖRSTA riktigt stora uppoffringen jag gjort i mitt liv, att sluta röka! Drogerna var ingen uppoffring, jag kände mig klar med dom.

Fast å andra sidan man också hävda att ciggen är någonting jag verkligen verkligen kämpat för att ha kvar i mitt liv alla dessa gånger jag tänt en ny! Jag är typ världsmästare på att ge upp när saker bli lite jobbiga men ciggen har jag kämpat med att ha kvar i mitt liv i 15 år! Det är nästan halva mitt liv, rätt otroligt egentligen.

Jag har inga vänner jag umgås med som jag har haft i 15 år, inget förhållande, ingen hobby eller fritidsintresse, inget hem men ciggen de har funnits där p g a att jag kämpat som ett djur för att ha dom kvar!

Nu är kampen i a f över, jag har gett upp för ca 4 månader sedan och tänker åka hem ikväll och fira med en cider och kanske ostbågarna som aldrig åts förra helgen! 

Ha en trevlig helg allihopa