Framtiden finns inte
Inte för mig i alla fall, eller åtminstone i mina tankar. Det är frestande att tänka långt in i framtiden, på vad jag kommer bli när jag har gått ner i vikt, men det har inte fungerat för mig att tänka på det förrut. Jag har alltid tänkt: "en dag kommer jag att vara smal och då kommer jag vara lycklig", men så lätt är det ju inte. Det kräver arbete dagligen och efter ett par månader ger jag vanligtvis upp eftersom "en dag" inte kom snabbt nog.
Alldeles nyss satt jag gråtande och tänkte på den tiden som ligger emellan idag och "en dag" Skulle jag gå ner ett kilo i veckan i snitt, så skulle det ändå ta mig två år att ta mig till en hyfsat normal vikt. Då kommer jag vara trettio år gammal. Men inte är det slut då, för antagligen kommer viktnedgången resultera i lös hud som behöver tas bort vilket jag nyss kände mig manad att kolla upp (för att planera min framtid så klart) vilket föranledde nämnde gråtattack. För att få hudborttagning av landstinget kan man behöva vänta i två år för att bevisa att ens vikt är stabil, annars är det bara att punga ut 60000+ kronor själv för att fixa det.
Det låter som otålighet, men mest är jag ledsen att jag låtit vikten fortgå under så lång tid. Jag har slösat 28 år med att vara fet, olycklig och socialt isolerat och det känns som alldeles för lång tid redan. Hur som helst, jag behövde ventilera lite men mest handlar detta om att jag kom till slutsatsen att jag måste sluta tänka på "en dag" och istället tänka på IDAG endast. Imorgon är inte här än och igår är i det förflutna, så det enda jag kan göra något åt är mitt beteende idag. Det finns ingen magisk lösning så det är bäst att börja för att få den där framtiden.
Gillar
Kommentarer
-
En tröst ang huden - nu har jag läst på flera ställen att om man är så ung som du ändå är så kommer huden att hitta tillbaka själv fast det tar ju ett tag. Om du börjar jobbar på att vara lycklig nu – oavsett vad du väger – så behöver du de där två åren för att hitta balansen. Alternativet är - vadå? En GBP? Om du studerar det ordentligt kommer du att upptäcka att det är ett ganska vanskligt ingrepp ändå och det botar ju inte din mentala överätningbesatthet, sant att du inte kan äta lika mycket men du kan äta så att du ändå väger för mycket.
Det är ok att förtvivla emellanåt, svackor är en del av processen. Sedan får du försöka igen. Och igen. Och igen. Ta det stöd du behöver.
-
Framtiden finns, men vi vet inget om den. Men idag finns!
Som medlem här på MD har du en mängd hjälpmedel, recept, stöttning etc.
Jag vet ju inte vad det finns för bakomliggande orsaker till att du har ökat i vikt, men kanske kan en början vara att registrera det du äter så du får lite koll på kalorier, fördelning på näringsämnen, vitaminer och mineraler?
-
Framtiden finns och du skall ta tag i den idag. Du kan ta hjälp här på MD eller ta hjälp av din vårdcentral så att du kommer igång. Som GITTAN skriver har du kommit ett steg om du börjar registrera det du äter varje dag. Då ser du vad som går fel.
Du är 28 år ung och hinner hur mycket som helst. Ta några kilon i taget så att du känner att det går. Varje kilo du tar bort gör dig lättare och du kommer att må bra.
Tusen pepp på dig!
-
Ja börja med att registrea allt som du äter och var ärlig mot dig själv ta inte en kaka och tänk att den struntar jag i att registrera för så länge du inte tar allvarligt på det hela kommer inte något att fungera jag tror att om du började med att öppna upp dig och skriv av dig hur mycket du vill om just som Gittan säger det bakomliggande orsakerna varför du ökat så mycket i vikt. Vad jag har läst och förstått så om du t ex börjar med stenhård Lchf med kanske lite hjälp i början så kommer du rasa ganska mycket direkt p g a din vikt då händer saker snabbare än för dom som inte kanske har så mycket att ta av. Jag är absolut inte något expert. Men du är ju plusmedlem och har alla chanser att skicka mail och be om hjälp här. Och att skinnet blir sladdrigt är väl inte det största problemet det går att träna bort men man måste först gå ner i vikt för att orka träna.
Hoppas du finner en lösning och massor med pepp till dig
-
Hej där!
Du kommer att fixa det här! Det vet du, det kommer komma många jobbiga dagar när man tycker allt går för långsamt men du kommer nå fram.
ta inte alla "problem" i förväg - fokusera på vad du gör idag och imorgon - njut och försök fylla dagarna med bra/roliga saker/människor - vad du tror blir ett problem om två år (lös hud) kanske inte alls är vad du funderar på om två år. Nej, idag är idag, sätt upp tio kilo som första mål och belöna dig med något, en fin tröja, sängkläder, ett par fina handskar etc. Varje dag du gör de rätta valen innebär att DU mår bättre och att din kropp mår bättre. Lycka sitter inte i att nå vad man tror är den "rätta" vikten för ens längd, så fokusera på varje delmål tills att du faktiskt känner att "nu är det nog".
om du inte redan gjort det, kanske fundera på om du ska ta hjälp av sjukvården för att få stöd med kost och träningsupplägg??
Jag tror på dig!! Jag har lagt dig som min favorit och kommer att följa dig på resan! Kram på dig!
-
Varje dag som du gör ett hälsosamt val, innebär det ett positivt framsteg närmare målet att DU mår bättre och att din kropp mår bättre.
Just sådant som vi kan prata om i "gruppen" för oss som är eller har varit över 40+ i BMI. Jag bara väntar på respons och att någon annan än jag också ska komma igång och börja "prata" eller skriva av sig...
Kram!
-
Idag har du tagit ett viktigt steg. Fortsätt gå framåt....se aldrig tillbaka. Där har du varit.
Du är inte ensam här på MD. Alla kämpar med samma saker.
pepp i massor. 🌹👍
-
Du har rätt, det gäller att tänka på ditt beteende just IDAG, glöm det som har hänt och bygg inte upp en massa hinder inför framtiden. Det kan kännas ibland som att "bara jag blir smal blir jag lycklig" men tyvärr är det nog så att bara genom att bli smal blir man inte lycklig. Det finns oftast en del annat att jobba med under resans gång.
Har du läst LCHFingenjörens blogg? Hon är också en ung tjej som kämpar med sitt sockerberoende och har lyckats gå ner en del i vikt.
Logga in för att skriva en kommentar.