icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Sedan barndomen har jag kämpat med min vikt, men mer än något annat, min självbild. Fick tidigt höra från närstående att jag behövde gå ner i vikt, äta mindre osv vilket påverkade mig mycket i tonåren. Trots att jag var normalviktig i ett par år så hade alla kommentarer övertygat mig om att jag inte dög, och maten blev min tröst och jag utvecklade ett extremt sockerberoende som ledde mig till 180+ kilon som mest. 

Jag har prövat de flesta dieter och brukar kunna rasa i vikt de första månaderna, för att sen träffa en spärr och gå upp allt och lite till. Det känns lite som att detta är min sista chans att gå ner i vikt och bli hälsosam. Jag har levt i 27 år men inte upplevt mycket alls då vikten varit som en mur runtom mig, men nu är jag redo att leva lite och riva muren.
19 december 2014 15:09
3

Frestelser överallt!

Nu är det bara ett par dagar kvar till jul, och jag har känt mig fortsatt duktig så här en månad in i mitt sockerfria liv. Eftersom jag är vegetarian äter jag inte detsamma som de andra i familjen på julbordet, så jag har noga planerat vad jag kommer få ha på mitt egna lilla julbord. Visst, det blir rätt mycket mat, men i stort sett allt kommer vara grönsaksbaserade så då känns det lite bättre att äta mycket på julafton. Även om min moster konstant erbjuder sig att fixa något mer till mig.

Men det känns som omvärlden verkligen gängar ihop sig mot mig för att börja äta sötsaker igen. För ett par veckor sedan var jag och brorsan hos pappa och åt middag. För första gången i mitt liv hade pappa förberett efterrätt, trots att han själv är sockerhatande diabetiker och alltid tjatat på mig att gå ner i vikt. Jag motstod det, men idag lockar han istället med pizza, vilket förvisso inte är söt men absolut inte är nyttigt. Jag har avstått alla julbord, men igår var det avslutningslunch mot jobbet där de bjöd på fyra sorters efterrätter. Då var jag väldigt tacksam att jag valt att sluta äta mejerier i samband med starten på dieten då de istället hade gjort en äppelkompott med blåbär till mig, istället för pannacotta och tårta etc. Puh för det annars hade det varit svårt att motstå en sådan frestelse. Idag har också min granne bakat in för julen och försökt bjuda på båda chokladgodis och kakor. Känner mig omringad av sötsaker överallt!

Som att inte frestelsen jag alltid möter i mataffärer var nog... Jag hoppas att frestelserna kommer minska efter jul för jag vet inte hur länge jag kommer orka säga nej tack till att som bjuds. Eller så får jag hoppas att de som bjuder kommer ge upp och sluta fråga innan jag gör det och säger ja.

Gillar

Kommentarer

  • 20 december 2014 12:38
    Frihet

    Du har gjort en riktigt bra månadyes! Väldigt starkt av dig. Var stolt över dig själv! Sötsuget kommer att avta, nu gäller det att hålla ut. Jag verkligen förstår att det är jobbigt för dig men din situationer kommer hela tiden att bli bättre. Jag själv tycker att det just nu finns helt galet mycket sötsaker runt mig överallt, jag drömmer t.o.m om skumtomtarlaugh. Hejar på dig!!!

  • 20 december 2014 12:18
    Donnina

    Ja, det gäller att vara ståndaktig! Numera känner jag mig lite duktig och stolt när jag tackar nej till allt sött och de som insisterar att jag ska äta onyttiga saker börjar ge upp. Men visst är det svårt och jag håller med dig, endel människor verkar testa din karaktär bara för att vara småelaka, och hoppas att du ska trilla dit. Kämpa på och håll ut!! yes

  • 20 december 2014 09:41
    Eleganz

    Starkt av dig att säga nej och bra gjort! Tror de som bjuder kommer att ge upp så småningom.  Jag har noll tolerans på jobbet för sötsaker, kaffebröd och choklad och nu är det ingen som frågar längre. Kakfatet går automatiskt förbi mig när det går runt.. En bra vana har skapats... :-)

Logga in för att skriva en kommentar.