Trött på att försöka
Är det bara jag som känner så? att man inte orkar försöka mer?
Man försöker -> misslyckas
försöker -> misslyckas
försöker -> misslyckas
om och om igen, dag in och dag ut, år in och år ut.
Om man slutar försöka,kanske man bryter trenden och så ett tu tre börjar man lyckas ?
... Tror dessvärre inte det... och svaret man möter är alltid detsamma "sänk kraven". Men då kan jag känna; vilka krav ska jag sänka? Det känns ju ochså som att man sviker sig själv om man inte försöker. Jag försöker skaffa mig en dräglig vardag, en vardag utan tvångstankar, smärtor, överätande, illamående och trötthet.
Trötthet av kroppens somatiska protester, trötthet av alla mediciner som inte vill finna balans, trötthet av dålig eller ingen social gemenskap, trötthet av dålig mat, trötthet av dålig eller ingen sömn, trötthet av ett "dåligt liv" och trötthet sköljer över det dåliga livet.
Kan sen sitta så här, ensam på kvällskvisten, och sura som ett litet barn över att jag inte vill gå och lägga mig. Jag känner hur pannan och kinderna hänger och att jag inte orkar sova, och inte orkar möta dagen som kommer i morgon för att då måste jag fösöka igen....
Gillar
Kommentarer
-
Usch så jobbigt du har det! Som någon slags utbrändhet av/i livet. Kan du komma på något som kan ge dig energi? Det kanske tar evigheter att fylla på, men då är det så. Jag märker att jag behöver ligga och sova eller vila nu. Det är så tråkigt och frustrerande, men jag har insett att det bara är att acceptera att jag behöver det för att orka komma igen. I vilan kommer till slut, efter ett halvår, tankar på saker jag vill, och även om energin till det ännu är långt borta, så är det positivt att drömmarna och viljan kommer igen. Ta hand om dig, klandra inte dig själv. Ta hand om dig som du skulle ta hand om någon annan som är så trött.
-
Gudars skymning. Vilken hopplöshet. Min första tanke, hur gammal är hen som tänker så. Det känns som du sitter i ett djupt hål och försöker ta dig upp och hela tiden rasar kanterna som du försöker klättra på. Det finns nog inget jag kan göra eller säga som kan hjälpa dig men du ska veta att du har min djupaste medkänsla. Det jag tänker är att om jag var i din situation så skulle jag nog inrikta mig på mänsklig gemenskap. Att sitta ensam kväll efter kväll eller dag efter dag verkar hur trist som helst. Finns det inget intresse du kan odla tillsammans med andra. Jag hoppas att du inte tar mig för besservisser utan jag blir oerhört berörd av din situation. Hoppas hoppas hoppas att du finner en väg ut.
-
Tack namnnamn och wilda16 för era kommentarer.
Jag är nyss fylda 21 år, och senaste 9 åren har varigt svåra med olika sjukdommar,, när den en lagt sig i lite lä förtillfället kommer en annan stark sjukomsvind i stället, vilket då har blivigt att det stormat vissa år om man kan utrycka sig så. Det har varigt tufft, och jag har alltid haft inställningen att skulla fixa allt själv, och att inget ska märkas, vilket kanske har lett till att jag haft svårt att släppa in andra, för att man vill vara så bra liksom.Har haft socialt utbyte tidigare år men efter att maten blev en typ av missbruks betende och jag gick upp så mycket i vikt att folk inte känner i gen mig längre så skämms jag, och de kontakter jag hade slutade dra i och resa ner till, då jag inte ville, och fortfarandre inte vill, visa mig i mitt misslyckande. Jag vet att det är dumt men skammen är en väldigt stark känsla.
Wilda16, hahha, ja du satta lite ord på situationen "Det känns som du sitter i ett djupt hål och försöker ta dig upp och hela tiden rasar kanterna som du försöker klättra på" Kändes häligt att läsa det, känlsan jag fick var "där satt den" :)
Namnnamn, Du skrev "Ta hand om dig som du skulle ta hand om någon annan som är så trött." Klokt, bara så svårt att ge sig själv den omtanken, känns som att man inte är motaglig för det, jag kan nog vara som en gås där, men ska försöka :)
Träning var en nyckel förut, men då jag har fått reumatism blev det svårt.. eller tja det gick inte helt enkelt, men mina mediciner har börjat verka lite och jag kanske ska se till att hitta någon förening.. gemenskap och träning, får se vad kroppen säger först bara.
Tusen tack för era kommentarer. Blev varm innombords !
Logga in för att skriva en kommentar.