Att stänga av satte fanimej på mitt liv!
Kommentarer
-
Ja du, Olimly! Otroligt bra skrivet! Och som du säger, att vara en person med en historia med ätstörning är lite som att vara nykter alkoholist, tror jag. Man kan vara till synes symptomfri i många år. Men det finns där. Och har man väl triggat igång den så är det en kamp att komma på bana igen. Åtminstone är det så för mig. Men köra fingrarna i halsen kommer jag aldrig mer att göra (säger jag nu). Det är så äckligt att spy. Var rädd om dig så, hjälps vi åt här. Och räkmackorna i livet är inte många. Jag vet inte om jag sett nån man skulle kunna åka på. Utan det handlar hela tiden om eget arbete, med draghjälp och stöd av människor som vill en väl. Jag vill dig väl! Keep passing the open windows!
-
Tack finaste Bummlan för ditt inlägg!! Så skönt att känna att man kan slappna av här inne! Att man kan få blotta sina rädslor, istället för att gå omkring och kväva dem. Nä, inga fingrar ska ner i den här halsen igen. Det löste ingenting. Och upp i vikt gick man ändå. För att inte tala om svullnaden i ansiktet... Ja, och de tusen andra hemska grejerna som var bieffekterna av ens sjuka tillstånd. Tar man hand om sig och äter det kroppen behöver landar man ju så småningom på den siffra som kroppen vill att man ska göra. Nu är jag ifs tillsynes lite busig som skyndar på den här processen, men målet är ändå att låta kroppen få sista ordet. Trivs den inte där nere på den siffra jag trodde skulle passa, går jag upp till en bättre. :) Hur länge sedan var det du var sjuk? Jag kan också likaväl fråga - hur många procent tror du att du fortfarande har kvar ätstörningen i ditt liv? Det är så intressant att veta hur det går för folk efter att de skrivits ut. Hur de egna benen håller och vad andra har för erfarenheter. Tack igen! :)
-
Och Olimly, raraste. Jag svarade inte på det här igår var jag var inne i en bloggslalom och inte tillräckligt fokuserad. Det här samtalet vill jag vara koncentrerad, tänka och känna efter innan jag skriver :) Så jag tar det det första jag gör nu på morgonen (efter att ha lagt in frukosten :)) Ja du, kräkningarna var hemska på alla sätt och vis. Då hängde livet på en skör tråd. Hur länge sen jag var sjuk... Det där är en jättesvår fråga. Ja vårdades i första hand för existentiell depression. Och så var det väl - maten är ju ofta ett symptom på nåt annat. Men säg att det var ca 25 år sedan jag körde fingrarna i halsen. Sen är frågan om hur många procent som sitter kvar. Symptomfri för omgivningen har jag nog varit i ca 20 år. Men i mitt huvud har det funnits hela tiden. Det är som att vara nykter alkoholist eller nåt annat beroende. Det finns där. Jag har nog kvar kanske 20-30 %. Svårt att säga. Det är ju olika i olika skeenden i livet. Just nu bråttas jag rätt rejält med matfixering. Jag har ju haft både anorexi, hetsätning och bulimi. Och pendlat däremellan. Den jobbigaste varianten är bulimin. Under anorexin (innan man blir för svag) orkar man allt och har råkoll på sig själv, inbillar man sig. Den stora skillnadden idag är att jag ser vad jag håller på med. Och har ingen lust att ta diskussionerna med folk, utan fajtas med mina demoner på mitt eget sätt. Jag väger nu något för lite. iNget allvarligt, men jag skulle behöva upp nåt kilo. Och stanna där. Men det tar emot att gå upp. Du då? Hur ser det ut för dig? Bär benen? Det jag skulle vilja varna dig för (sånt som jag hatar att bli utsatt för själv, men som sagt - jag vill dig väl) är att man (i alla fall jag) är jättelätt att trigga igång på ätstörning igen. Om du märker den minsta lilla tendens så hör av dig till mig, eller nån annan. Så att du kan bromsa det i tid. Det är en tokig föreställning vi har att när vi går ner i vikt så har vi kontroll över maten. Jag tänker, att den dag jag varken går upp eller ner utan att hela tiden räkna kalorier (som jag alltid ser till att ha en säkerhetsmarginal på) då har jag kontroll. Och det är verkligen ett superbra forum Matdagboken. Alla här inne kämpar med sina demoner på sitt vis. Och för många många så är maten, övervikten, undervikten, självbilden och allt det andra egentligen ett uttryck för nåt annat. Men inte för alla. Men för många. Och tack själv, raraste Olimly! Och lova att du hojtar om du tycker att jag lägger mig i för mycket. Eller för lite :) Sköt om dig nu så hörs vi vidare! KRAM!
-
Tack för ditt förtroende att berätta!! Tänk... 25 år. Och ändå så mycket kvar... Eller lite. Beroende på hur man vill se det. Du [KURSIV]är[/KURSIV] ju ute på andra sidan i alla fall! Och jag måste säga att människor som inte haft svårt är fruktansvärt tråkiga personer! Man blir lite, skämt åsido, vis av att nå botten, haha. Och faktum är att jag inte skulle vilja radera bort mina erfarenheter. På något sätt känns det som om jag kommer få det bättre med dem. Eller så kanske Gud åtminstone är nice nog att jämka upp för skiten och ge mig en vinst på lotto eller nåt! ;) Men det känns som om det är en realistisk procent du talar om. Och självklart mer eller mindre i perioder. Nykter alkolist. Vad många gånger man önskat sig det beroendet istället... Är ju underbart enkelt att tvinga sätta i sig sin drog varje dag i resten av sitt liv och samtidigt försöka hålla balansen. :/ Ditt varningens ord är bra. Och jag är såå tacksam att du ens bryr dig om att säga nåt! Jag är riskmedveten. Det är så halt att tjoxa med vikten, lätt att halka... Och visst märker jag tendenser ibland. Som idag. När alla känslor, all fysisk instabilitet helt och hållet bara satt sig som matdemoner i skallen på mig. Då är man inte så stursk precis... Nu klarade jag mig den här gången. Med. Men man måste vara realistisk och acceptera att bakslag kommer komma. Och pränta in i huvudet att det inte är det olyckorna man ska fokusera på, utan hur man snabbt tar sig tillbaka efter dem. Att inte fastna... Jag tar dig på ditt ord. :) För någon gång kommer jag med all säkerhet behöva en stöttepelare. Jag hoppas att jag kan komma med lite glädje i det mörka någon gång för dig med! Snälla näsor bör ligga i blöt oftare, haha! Hoppas du får en skön natts vila. I morgon nya krafter! Tack för alla ord!! Kramar om!
Logga in för att skriva en kommentar.