icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är full av hjärnspöken och pirrfjärilar, bokmaskar och partymyror. Här får ni följa hur mitt liv ter sig när denna samling inre faktorer ska enas om att gå ner i vikt.
29 april 2011 23:23
1

Träna på att inte träna.

[FET]När solen skiner,[/FET] det är Sveriges nationella vårpartajar-helg och killen har en MC - då är det folkvett att skippa träningen. Fick ändå springa in på gymmet iklädd full lädermundering och visiret halvägs nere för att dra kortet. Har man missat att avanmäla sig till passet får man skylla sig själv om man får böka lite för att slippa straffavgift. Det är tungt att röra sig i MC-kläder. Funderade igår på om man skulle starta ett aerobicspass med sådana utstyrslar. Jag menar, det finns ju de mest fantasifulla passen idag redan så varför skulle inte detta slå igenom. Och är det något man kan utlova så är det att fettet brinner innanför kläderna vid kroppsförflyttelse! Synd är att man inte behöver lida så mycket av kläderna när man väl är på hojen. Hade varit trevligt om man kunde sitta där och låta hektona rinna av mot asfalten bakom en. Men nej, där på motorcykeln lider man inte av någonting alls. Än så länge är jag bönpallsplacerad och kramar om min sambo på ett lite lojt sätt medan världen svischar förbi. Inte alltför olikt en apbäbis på sin mammas rygg. Mycket mysigt. Klapp på axeln för bra prioritering. Hell with träning när man kan njuta av det man tränat för att kunna njuta av!! (Man borde påminna sig om att njuta oftare...) [FET]Igår var det förresten dags för vägning igen.[/FET] Är ett himla sjå för mig att få till det där. Jag har ingen våg. (Bör ej skaffa en, skulle ha den under fötterna oftare än golvet.) Mitt gym anser att vägning är allmängods och skall utföras mitt i lokalen. (Men att strippa ner till underkläderna där framför roddmaskinen, det är något jag iiiiinte gör om...) Dock är jag halvtomhalvt medlem på ytterligare ett gym. Och där minsann vet de var man ska placera en våg. I omklädningsrummet. Tyvärr tränar jag aldrig där, och att ta sig dit är lite krångligt med spårvagnsbyte och tidsspill. Därför blir veckans vägning för mig något av en religiös rit. Det krävs lite planering och man får gott om tid till att boxas med nerverna innan man slutligen står där. Med huvudet nedsjunket mot displayen, nykissad och med den man tror är den ultimata andningen för att vara så fjäderlätt som möjligt. Gårdagens resultat. Minus sex hekto. Det är mitt sämsta resultat hittills. Och samtidigt mitt bästa. För under den forna veckan har jag knappt varit hemma. Och även om jag lydigt och naivt tog med min köksvåg till Berlin under påsken, användes den aldrig. Så... Pjuh. Tack kroppen. Nu ska jag lägga mig och läsa fina recept som jag sen ska glömma bort. [KURSIV]God natt, alla Kämparglödgade![/KURSIV]

Kommentarer

  • 30 april 2011 22:51
    Haha, ja jag antar att jag höjde stämningen på gymmet den där marsmorgonen när jag rusade ut ur gymtoaletten iklädd endast sportBH och hotpants... ;D (som jag faktiskt hade vägt in på köksvågen hemma innan...!) Vet inte, men kanske vill man SE de verkliga siffrorna. Som om man vill ha det på digitalt pränt. Måste erkänna att det finns en anledning förutom vågen till att ta sig till det andra gymmet. Jag har gratis solarium där. Och även om det är dåligt tillåter jag mig ändå några få minuter varje vecka. Tänker som så att det är lika skadligt för kroppen att inte fixa till kosten och konditionen. Och om jag får en massa motivation av att inte se transparent ut är det värt det. :P Tack för ditt glädjande svar! :D

Logga in för att skriva en kommentar.