Ger upp...

Eller det är vad jag skulle vilja göra. Helst av allt skulle jag vilja packa ihop alla mina saker, låsa igen huset och dra härifrån. Är så trött - på allt! Trött på särboförhållanden, även om jag aldrig skulle ge upp mannen överhuvudtaget. Men det tär så förbaskat på psyket emellanåt och det spelar ingen roll hur ofta el sällan man ses, det är så iaf. Min vikt pendlar som vanligt upp och ner och jag har fått en magkatarr som inte är att leka med känner jag. Har haft magkatarr av och till sen jag var 14... Nu har jag känt av den i flera veckor och idag är det riktigt illa. Äter jag inte svider det och äter jag svider det. Medecin hjälper inte, iaf inte än. Blir till att äta snäll mat. Huvudvärk... Spänd som.... Stressad... Ändå lugn... Kom på mig själv med att tycka det kändes väldigt konstigt. Varför? Jag bet ihop käkarna så hårt, men fattade det inte förrän det kändes stelt och konstigt. Då först kände jag hur hårt trycket i käken eg var, tungan är alldeles vågig av att ha tryckt mot tänderna. Dags att stanna upp!? Men vad är det som ska stanna upp? Jag är ju lugn och fin, hur cool som helst. Men någonstans felar det väl... Jobbet kanske. Jag har en kollega som förstör för alla andra och hon går inte att prata med. Man tror att man kopplat greppet och fått någon sorts kontakt och respons, men gansk snart fattar man att man i princip pratar med en vägg. Så tröstlöst! Så envis och så inne i sin värld och det är fel på alla andra, själv har hon absolut inga brister. Just nu slukar hennes beteende all energi från oss alla. Så bla där har jag nog mitt svar... Jag vet eg varför jag mår som jag mår.... Idag har jag städat halva huset, varit på promenad i solens varma strålar och åkt ett par mil i bilen. Bilen rensar hjärnan =) Rastlös är också ett fenomen.... Funderar på dagens middag. Tonfisksallad...

Patans blogg

Ger upp...

Kommentarer