Skiter i vikten

Idag är jag extra tjock, åtminstone mentalt. Vågen har varit utan batteri sedan i våras så jag har ingen som helst aning om vad jag väger. Och det spelar ju ändå ingen roll. Vikten struntar jag blankt i, det är centimetrarna som räknas! Skiter i vad jag väger om jag kommer i den storleken jag vill! Har naturligtvis ätit som en galning under hela sommaren så för några veckor sedan körde vi igång, maken och jag. Han gick lätt ner de där kilona som gjorde att jobbarbrallorna satt åt för hårt. Själv måste jag kämpa mera. Dels är jag fan gammal och dels är jag kvinna, dubbelt jobbigt. Så mycket kroppsligt nu. Opererades för tre veckor sedan för cellförändringar på livmodertappen. Jag är inte odödlig. Måste sluta röka och gå ner i vikt. En sak i taget säger de. Skönt tycker jag, då behöver jag inte sluta med allt jag gillar på en gång. Jag älskar att äta och jag älskar att röka. Så får man inte tycka. Även som rökare ska man ogilla ens eget beroende. Men jag tycker om att röka. Det är en del av min identitet numera. Har rökt i över halva mitt liv. Rökningen ger mig så många positiva effekter att jag väljer att ignorera de negativa. For now at least! Men jag kommer ju precis som alla andra att få skörda min livsstil. Men först banta. Har gått ner en halv storlek. Kan precis pressa in mina cellulitgropiga lår och rumpa i strl 46 nu. Det var ett tag sedan. Var utomlands nyss, bodde tre trappor upp utan hiss. Varje morgon dubbel och trippelkollade jag så jag hade med mig allt så jag slapp gå upp för alla de där trapporna igen. Var tvungen att vila flera gånger på vägen upp. Ibland var det någon som gick efter mig som också skulle upp, då låtsades jag att det ringde i mobilen eller att jag letade i väskan ungefär som om jag glömt något tills personen gick förbi och jag kunde stå där och flåsa en stund. Tragiskt! Ätit pås-soppa idag. Har några cambridge-påsar kvar, men har gått över till Slim, de är godare. Äter enbart "efterrätterna", mintchoklad, jordgubb, cappuchino, kakao. Underbart fylliga och söta. Artificiellt naturligtvis. Precis som min cola zero. Också det är ett ohälsosamt beroende. Ännu ett. Det är ohälsosamma grejer överallt, vart jag än tittar i mitt liv. Men det är kanske fler än jag? Eller inte. Jag älskar mina barn, men jag är inte en bra förebild för dem. Äter onyttigt, uppmuntrar inte till att motionera, röker som en galning, svär alldeles för ofta, stökigt i huset, dammsuger inte så ofta, dammtorkar sällan, läser sällan sagor för dem, har sällan tid för dem - tar mig sällan tid för dem snarare, det är ju ett val jag själv gör, ingen annan. Vill gärna ha saker att skylla på, omständigheter som jag själv inte råder över, men i slutändan så är det ju faktiskt bara jag som kan påverka mina egna val. Allt lät plötsligt asdeppigt. Det är inte meningen. Jag mår ganska bra och är en glad skit som trivs med det mesta i mitt liv. Men jag är här för att förändra, och då måste jag gå igenom allt, för det är ju hela jag som måste vara med på förändringen. Även om den blir kortvarig så blir jag bättre rustad till nästa gång. Så när jag är nittio år, då kan jag klara av allt det där som en tjugoåring gör idag, sådär bara bestämmer sig för att såhär ska jag göra och sån ska jag bli, och så blir de det. Och jag också!

12 september 2011 13:23

ojohan

Du tar det, garanterat. Med ett glatt humör och ett glatt leende bryter man ner alla hinder och sura leende i fjärran vilken fin bild du tagit. Använt dig av iPhons appar kanske? Dessutom gillar jag din signatur "pitepalt" dessvärre en av mina favvorätter, Porjusbo som man var en gång i tiden. Sveriges gladaste man

Pitepalts blogg

Skiter i vikten

Kommentarer