så jävla stressad och sur!

Stressade som fan när vi skulle iväg till öppna.. Och vagnen var förstårs i bilen, och ingen hjälp får man från en oväckningsbar sambo... Så bråk vid påklädnad av overall, sedan stressa på med sina egna kläder så inte buse ska bli så svettig, upp med ungen på armen, gå till parkeringen, gör allt med en hand då man inte så gärna ställer ner buse där det kan komma bilar, upp med bildörren, böja sig så långt det bara går för o få tag i knappen till bagageluckan, ut o öppna den, krångla ut vagn-helvetet med en arm, väckla upp vagnen i med buse och iväg! Kommer hem, släpar upp vagnen två trappor, med buse på 12kg där i, fortfarande ingen hjälp... när allt redan är klart då öppnar sambon dörren och förmår sig komma ut och bära upp väskan... Jag påpekade att vi hade ju faktiskt bestämt att han skulle försöka o inte sova så förbannat länge! får nåt muttrande till svar, och sen är han sur på mig... Han har den tuffa uppgiften att ligga nerbäddad med buse i sängen för en middagslur.. Nu ska jag snart börja med middagen, det blir torsk, ris och hollan..sås Vi har ett ge- o ta- förhållande, jag ger, han tar FAN vad sur jag är!

Kommentarer

13 januari 2010 16:30

annche

Låter inget vidare det där... Jag hoppas att det bara var frustration i stunden, annars skulle i alla fall jag ta mig en funderare på vad förhållandet ska vara bra för! Kanske dax för ett ordentligt snack?!
13 januari 2010 17:15

RositaH

inne på 5:e året då det har vart så här oftare än det har vart bra... Så ja.. jag har nog gett upp... Och snacka allvar, med den där är som o prata med en vägg, så det är frustrerande det med. Jag är ju irriterad nu, annars skulle jag inte klaga, men jag vet också att det blir inte bättre än så här. Tungt o ta steget bara...

Logga in för att skriva en kommentar.