Att vara ärlig..
Det är precis därför som jag ska skriva här. För ärligheten.
Jag behöver blotta mig och mina tankar för att faktiskt få syn på mitt beteende kring mat.
Liten tjej på 152 cm, 44.3 kg, hon kan väl inte ha problem med maten? Tänker ni.
Jo, det är precis det jag har. Maten, inte vikten.
Det känns som att folk inte accepterar att jag också behöver tänka på vad jag äter bara för att jag är " smal". Får ofta höra " du som är så liten, ta en kaka!" Som att det är okej att påpeka mitt utseende för att jag är liten. Men min kropp mår fortfarande inte bra av all skit den får i sig.
Och komentarer som " det är väl bara att inte äta skit då?" Det är inte så bara för mig ( inte för er heller misstänker jag?), jag är totalt sockerberoende och söker ständigt de där kickarna som en påse Ahlgrens bilar, en gb-sandwich och annat gott ger mig.
För att dra historien kort. Jag har under hela min barndom haft massor av allergier, när jag vid ca 13 års ålder blev tonåring och tyckte att jag hade rätt att bestämma vad jag skulle äta så började jag att vräka i mig allt som varit förbjudet...pizza, glass, chips, godis, ja allt som jag innan snällt tackat nej till. Magen blev lagom glad på mig men nu på senare år så har mina allergier nästan vuxit bort. Men det har inte mitt förhållande till mat.
Jag älskar mat! All mat, mycket mat och framförallt fel mat.
Jag jobbar på förskola och där äter jag den mat som serveras, svårt att peta där då jag äter tillsammans med barnen. Behöver dock inte äta de mängder som jag gör.
Jag är tyvärr en " duktig flicka" som jobbar aldelles för mycket och kommer hem stressad och trött och trycker i mig en påse chips och en ben&Jerry glass till middag. Mer regel än undantag...
Men nu ska det bli ändring på det! Jag behöver börja prioritera mig själv och jag behöver ert stöd! :)
Så från och med nu, ärlighet! Iaf här på MD då mitt matbeteende inte är känt utåt pga skam...
Gillar
Kommentarer
-
Det är väl ett utmärkt sätt att ha koll på vad man äter, fyller du i matdagbok får du se alla vitaminer och mineraler du äter. Det kan ju vara bra att veta att du får i dig allt du behöver.
Bara för att man väger lite kan man väl äta nyttigt☺
-
Paloma- Ja, jag ska verkligen se till att skriva in vad jag äter. Kan dock bli svårt med lunchen men jag kan ju höfta lite :)
Ligger för tillfället i influensa så dagens fjuttiga känns knappt värt att skriva in..
Tack för pepp! Av det snabba jag hunnit läsa så verkar du ha gjort en otrolig resa! Heja dig!
-
Tack SagaV💕, jag har fortsatt att hänga här trots att jag nådde målvikt för snart 4 år sedan. Det har nog underlättat att jag är med i en " hålla viktengrupp", då har jag en motivation att sköta mig☺
Krya på dig!
-
Inspirerande! Vad mycket det gör med stöd och att ha andra i samma sits omkring sig.
Tack snälla, ha en fortsatt trevlig kväll! 😊
-
Tack detsamma☺
-
Lycka till! Klokt att vilja tänka på vad du ger din kropp för något!
-
Jag har en kamrat som har det som du – hyfsat normalviktig men helt fast på skräpmat och socker. Och hon får förstås inte särskilt mycket förståelse från omgivningen eftersom hennes rätt så dåliga kost inte syns på henne. Men jag trodde att man idag hade rätt stor tolerans ändå för att människor vill eller inte vill äta saker – var och varannan människa har väl lite "special" idag.
Vad min väninna gjort är att hon först började föra matdagbok - vad, när och vilka mängder hon åt. Hon upptäckte då att hon även åt bra mål i vettiga mängder så då blev "deckarjobbet" att försöka spåra om det var vissa tider på dagen hon föll för sånt hon inte ville äta. Eller om det var tillsammans med vissa människor eller i vissa situationer, eller då viss mat stod på menyn. Just nu jobbar hon med projektet "inget skräp före klockan arton". Det fungerar ganska bra, genom att hon vet att hon får gå loss på pizza eller godis eller öl efter kl arton så är det lättare att hålla sig på mattan övriga dagen OCH det intressanta är att det då verkar som att hon äter mindre av det där skräpet när hon faktiskt får, vissa kvällar inget alls. Då har hon liksom klarat hela dagen så då tycker hon att det är rätt ok att låta bli resten av kvällen också. Lycka till!
-
Arietty- tack för super intressant läsning!
Ibland känns det som att det vore lättare om det syntes då det blir mer press, nu kan jag tänka " äh, det synd ändå inte om jag struntar i kosten bara några veckor" och då börjar jag ljuga för mig själv och smygäta, fast jag inte mår bra av det. Å andra sidan ska jag väl vara nöjd att det inte syns...
Smart det där med kartläggning. Det är nog precis det jag behöver göra.
Lite insikt har jag. Jag är tex så van att ta hand om andra hela dagarna och när hag kommer hem (bor ensam) vill jag bara slänga i mig något och få tid för mig själv innan det är läggdags (kvällstrött). Skulle med andra ord behöva hitta någon slags glädje till matlagning så att det blir min egentid. Ska bli kul att se hur det går.
Tack för pepp! 😊
-
Förstår hur du känner. När jag är ensam hemma har jag aldrig lust att laga nyttig mat åt mig, särskilt om jag är trött efter en lång dag, då kan jag äta mackor eller i värsta fall en godispåse till kvällsmat. Kunde menar jag
! Vi har ju ändrat mindset nu, eller hur!? -
Haha! Ja precis, kunde!
Nu blir det ändring på det! 😁
Logga in för att skriva en kommentar.