Det går inte som de borde.
Jag försökte och de gick inte....
Varför måste jag vara så otroligt sockerberoende! Jag står inte ut med detta...
Jag känner mig vilse och deppad utan socker som om ingenting är roligt osv när jag inte får socker.
Jag försöker kämpa emot varje sekund men orkar inte tills slut...Det har gått som mest 5 dagar med blev sååå låg att jag orkade inte med vardagen.
Hur kan man känna så här, varför känner man så här. Jag vill gå ner så mkt att de värker...
Jag måste försöka åter igen men de är svårt.
Kommentarer
-
heej! vet precis hur det är ibland! sockret bildar ett sort beroende som gör att man inte kan var autan det!!! helt hemskt!kämpa på!!
-
Hej! Ge inte upp! Det är ofta början som är svårast, nu innan du vant dig av med både sockret och rutinen att äta godis. Det är ingen fara skedd, utan börja om imorgon. Varje gång du väljer bort godiset är en seger! Och varje gång du väljer godiset/faller för frestelsen är det grunden för en nystart! Lycka till!! Peppkramar
-
Hej Jag har varit och är i precis samma sits. Jag har börjat se på det lite annorlunda, man är sockerberoende, i min värld så är socker en drog. På slutet innan jag bestämde mig för att ta tag idet bla annat genom psykolog, så kunde jag känna att jag fick samma kick av sockret som jag fick av cigaretter och ju mer jag höll uppe med socker desto mera röksugen blev jag. Jag tycker att det känns lättare att avstå socker om jag tänker att det är en drog... Styrkekramar
-
Tack så mkt för era peppande kommentarer. Jag behöver all hjälp och stöd jag kan få. Eftersom jag inte får de så mycket på hemmafronten så betyder era kommentarer väldigt mycket. Det får lov att vara nog, jag måste försöka klara detta. Min kropp mår inte så bra av att vara i denna vikt och av de saker jag äter. Och jag känner det varje dag och ändå lyssnar jag inte på den! Ibland önskar jag att man kunde få en personlig tränar och kock så skulle de bli en aning lättare :-)
Logga in för att skriva en kommentar.