Nu är sommaren slut?
Ja nästa steg är gastric by pass.........
Ok?
Är något jag inte förstår? Hur kan jag undvika en läkares bistra besked att jag måste skärpa mig? Inte vet jag, uppenbarligen! Ca 103 kg och 170 cm lång!
Det här var i maj, som min läkre sa dessa ord för att jag skulle bli något bättre i min psoriasis! Vad har hänt?
0 på vågen.... Men jag har FÖRSÖKT med Medhavsdieten som absolut skulle kunna passa mig!
Det går jättebra med fukost lunch middag men sen! På kvällen kommer någon liten jävel och sätter sig på min axel och säger att jag nog är hungrig och behöver äta upp div saker som finns i våra skåp!
Min kollega säger lite käckt.-Jamen du vet jag köper inte hem sånt som jag inte kan äta..... Nej vad lätt! Va du ensam eller???
Hjälp mig med tips och pepp, jag behöver det!
Kommentarer
-
Jag har vägt som mest 114 kg och väger sedan förra året runt 70 - 72 kg. Har gått ner genom att räkna kalorier och promenera. Har tidigare försökt många gånger men inte lyckats, bl.a. som ett krav från sjukvården för att få en viss behandling men misslyckades då. Jag vet inte varför jag plötsligt lyckades, men vi är nog ganska många här på Matdagboken som har många misslyckade försök bakom oss och sedan plötsligt lyckas. Så ge inte upp.
-
Jag har många misslyckade försök bakom mig, hoppas lyckas denna gång. Anledningen är hälsa och inte fåfänga. Är 51&INTE för gammal för att vilja se bra ut :) men var till läkaren&hade plötsligen, efter alla år, skyhögt blodtryck. Och vad gör man när djäveln på axeln säger att "du är värd det" "det är ju bara lite" "du var ju faktiskt ute med hunden förut" e.d. Att man inte misslyckats för resten av livet för att man trillat dit på något man inte borde äta. Fortsätt vid nästa mål mat. Det är ingen katastrof och man är ingen dålig människa <3 Ett sätt är faktiskt att inte köpa hem det :) men, som du säger, det kan ju vara svårt; ett annat sätt som fungerar för mig så är det att ha choklad&godis på en hylla, långt in&chips et.c. i frysen, samt att jag suggererar mig att tro att hyllan respektive frysen inte finns. Och det viktigaste, att man tillåter sig ibland, det ska inte vara förbjudet; en tredje sak kan vara fröknäcke: Det innehåller kalorier och kolhydrater men det mättar bra också, det kan man ha till "ersättning", det och popcorn (hemgjort!). Försök också prata med din familj, att de stöttar, att de förstår att det är farligt att väga för mycket. Det fungerade för mig på ANDRA försöket! Kram till dig från mig och fortsätt!
-
Jag har också misslyckats flera gånger, men så fick jag giftstruma och blev faktiskt rädd när jaf fick tillfälligt hjärtflimmer bara 47 år gammal. Jag gick till motsats till andra upp i vikt av min sjukdom, och kände att nu var det nog.
Efter min radiojodbehandling så satte jag igång med min sista viktresa, och det var över 4 år sedan. Jag åt efter 5:2 i över 1 år för att vänja mig vid mindre mat och bli av med sötsuget, och det lyckades jag med. Jag fick börja väldigt sakta med att promenera igen, och det funkade riktigt bra.
Visst har jag ökat några kg ibland, men inte mer än ett par kg över målvikt under sommaren. Då försöker jag påminna mig varför jag startade från början, och hur bra jag mår när jag slipper bära runt på extravikt och rör på mig.
Ingen mat eller godis är värd så mycket som min hälsa, därför har jag en stor motivation att hålla mig på banan. Just nu håller jag på att jobba bort mina sommarkilo, och det går bra trots att jag slarvat med mina rutiner i över 5 veckor.
Du måste nog bestämma dig för hur du vill ha det, är det värt att fortsätta gå emot läkarens råd eller kanske ge viktminskningen en ärlig chans.
Försök med att följa t.e.x Medelhavdieten om du gillar den några veckor, gör upp veckoschema och ät efter dom. Det är alltid som jobbigast första dagarna, men be din familj att hjälpa dig genom att inte fresta dig med onyttigheter.
Du ska inte äta för lite kalorier för det håller inte i längden, utan dra bort ca 500 kalorier från ditt dagsbehov. Det ska inte vara en bantningskur, utan en livsstilsförändring som du tycker inte blir för jobbig. Försök att röra på dig lite varje dag, promenader räcker gott och väl.
Och skulle du misslyckas någon dag, så glöm det och fortsätt följa din nya plan. Ta en vecka i taget, och skriv här om dina tankar så kan vi hjälpa dig och peppa dig.
Lycka till❣
-
Du har valt att ha ditt konto anonymt, så det går inte att se din ålder etc. Kanske kan du skriva en liten presentation av dig själv, så blir det (åtminstone för mig) lite lättare att ”lära känna dig”
Det ligger nog mycket i vad din kollega säger att inte köpa hem sådant vi vet att vi inte bör äta. Men om vi har familj, kanske med barn, så blir det ju lite mer komplicerat.
Under en period åt jag enligt 16:8, men nu försöker jag sluta äta senast klockan 18. Både jag och magen mår bra av att vila i ca 13 timmar, innan det är dags för frukost.
Jag får en känsla av att du är otålig och frustrerad över att det inte händer något med vikten.
I juni skrev du: ” Tack för tipset om bloggar jag är inte ny på MD. Mer av en periodare, eftersom jag inte lyckats att fullfölja någon diet till 100%” och ” Sittande i soffan är min melodi. Men jag blir fast med serier på datorn som tyvärr slukar min uppmärksamhet.”
Då tänker jag, måste vi följa allt till 100%? Ju större krav vi har på oss själva, desto lättare tror jag det är att bli besvikna och tappa motivationen.
Mina tips:
Registrera vad du äter och dricker här i MD
När kvällssuget kommer, försök vänta ut det 10 minuter. Kanske går det över. Om inte så kan du kanske ha något ”tillåtet” att ta till, eller helt enkelt dricka ett stort glas vatten.
Om du har möjlighet, avsluta dagen med en skön kvällspromenad och tänk igenom vad som varit bra den här dagen, istället för att eventuellt lasta dig för saker som inte riktigt gick som du hade tänkt dig.
Ha tålamod
-
Jag har lite forskar jag känner så mycket att jag blogar lite med dem. De säger att det är järna som ställer till problem och vill ha socker sötsaker som bränsle. För att den ska bli lung måste den få något, trod inte på det men en av kilarn sa att jag skulle välja någon frukt som jag tyckte de var gott, ät denexakt sama klockslag i flera månader så skulle järna välja det som socker han föreslog ett äpple som jag aldrig ätit innan pinklady, Nu 1,5 år senare är det det enda som min krop skriker efter är det 10 äpplet med en kopp kaffe får den det så har jag inte mer sug längre, men hoppar jag det blir kroppen tokig och vill ha en massa onytigt.
Nu tror min hjärna att äpplet är socker och godis. Han sa att de flesta försöker sluta med altt på en gång socker beronde ska var väörre en att sluta röka så det gäller trappa ner, och få över hjärna på nytiga saker, Sluta på en gång får man var väldigt tuff för att inte falla efter nån väcka när man klätrar på väggarna. Är jag riktigt sugen nån kväl blir det en morot eller lite rå blomkål.
Logga in för att skriva en kommentar.