Varning - Avreageringsinlägg!

Jag är så irriterad! För att lättast kunna skriva inlägget döper jag person 1 till Eva och person 2 till Calle. Jag förväntar mig inte ens att någon läser, men om någon är nyfiken så är det lättare för denne att förstå! Bakgrund: Eva var med om en olycka för några år sedan vilket har gjort att hennes uppfostran av Calle blev som bortblåst. Under ett år bodde Calle hos en släkting och fick göra vad han ville i princip. När Eva sen kom hem från sjukhus flyttade Calle hem igen. Då var han 9 år. Nu är han 13. Han gör ingenting hemma. Trots att Eva har stora handikapp gör han ingenting! Jag tycker inte att ett barn ska ha ansvar för ett hem för att hans mamma är handikappad. Men! När man är 13 år bör man åtminstone kunna ta bort sina gamla glas och tallrikar från golvet och lägga sina kläder i tvättkorgen. Eva säger åt Calle, men Calle ignorerar det. Hade hon varit frisk hade hon säkert orkat bråka om det men nu orkar hon inte. Efter ett tag blir det ett stort bråk och saker blir gjorda. Men då har det gått för långt och det tar på de bådas energi. Han var hos tandläkaren akut här om dagen. Han hade fem hål i tänderna varav ett av dem var så omfattande att hålet var 1½ mm från nerven - vilket hade resulterat i en rotfyllning! 13 år och nästan behöva rotfylla sina tänder! Hur kan det bli såhär då? Jo, han äter godis, chips och dricker läsk varje dag. Han borstar tänderna en gång i veckan och duschar nog lika sällan. Eva lagar mat, trots att hon har svårigheter men det duger inte åt Calle. Han tycker inte om någonting. Det enda som duger är tre maträtter. Eva orkar inte bråka eller tjata. Det handlar inte om lathet utan om hennes handikapp sägs det. Ok, jag kan köpa det en stund. Men nu har han bott hemma i fyra år och under den tiden borde något kunna ha hänt. Han är otrevlig och bråkar om allt. Det spelar ingen roll om han verkligen tycker om godis tex, har Eva köpt det åt honom duger det inte. Som i påskas. Han vägrade, han skulle inte alls ha påskägget som Eva köpt. Whaaat!? Var glad för att du får ett påskägg! Jag sa till Eva att nu ger du honom inte påskägget när han beter sig sådär. Nej nej, det skulle hon inte göra. Men efter några dagar hade han fått det och ätit upp det. Det handlar om att ha ett konsekvent bemötande till den där unge herrn. Men det fungerar inte. Jag vet inte vad man ska kunna göra. Det finns någon slags frustration som ligger i honom. Antagligen tycker han nog att det är hennes fel att han mådde dåligt det där året när han var liten. Det sätter sina spår. Jag har tyckt synd om honom under några år jag också men nu har det gått för långt. Nu är han bara lat och oresonlig. De har även försökt att få honom att samtala med kurator och BUP men han vägrar. Jag tycker synd om dem båda som inte kan leva i symbios med varandra. Bah! Grrr

Snowballs blogg

Varning - Avreageringsinlägg!

Kommentarer