En dålig eftermiddag.
Iaf....Jag boka en tid till afrodans på tors...skit kul. Men idag blev de inte mkt träning...de blev mest att gå runt där me den killen och känna mig jätte ful o tjock o äcklig...För han var så vältränad o ja...O så tittade han den där sekunden längre på min vän som är otroligt söt. O sen kände jag mig på tvingad en övning jag egentligen inte alls kände för o de innebar att kolla mig själv i en STOOOOOOOOOOOOOOR spegel...och jag hatar verkligen det. Så då brast det inom mig. Jag insåg hur jäkla stor jag egentligen är...vilket jag nog inte riktigt vill inse eller ta åt mig egentligen. Nåväl....jag tog farväl av min vän och begav mig till ett köp centrum nära där jag bor för o köpa hem lite mat. Jag tänkte först kört på blomkål, kyckling och lite turkiskt youghort...men det blev istället indisk fast food...vilket ifs är bättre än i princip all fast food...och jag valde bort ris och nudlar och tog grönsaker istället. Jag kände mig ändå ganska nöjd med mitt inköpt...och så himla gott det vad. Nåväl me min påse i högsta hugg så begav jag mig för min färd hemåt...Men blev stoppad av något skönhetsstånd mitt i köpcentrummet...Det kanske var lika bra för det var en jätte trevlig kille som sa att jag var vacker...o att det vackra inte kommer från utsidan utan sitter i hjärtat ...hur man tänker...Jag blev påmind om detta...som jag så länge glömt...det fick mig iaf att må lite bättre...Fast jag ska bli av me min vikt...
Nåväl jag kom hem och åt min otroligt goda mat...tog ett bad...O nu sitter jag här...och har precis kollat på bilderna vi tog på gymmet...O jag mår piss...Ser jag verkligen ut så? Är jag verkligen så stor? Är det verkligen jag? Jag kan inte förstå...vad har jag tänkt på? Hur FAN har jag kunnat göra detta mot min kära o underbara kropp som kämpar för mig varje dag...för att mitt liv ska fortsätta...o hur värdesätter jag den? Genom att stoppa skit i den och smutskasta den men allt mög jag ger den...usch blir ledsen av att tänka på de....MEN det hjälper inte att blicka bakåt...Nu är de framtiden som gäller....DET ÄR INTE FÖRSENT att ändra på mitt liv...Jag är bara 23 och har hela mitt underbara liv framför mig....JAG SKA BÖRJA LEVA MITT LIV IDAG...OCH JAG ÄR LYCKLIG.
Kommentarer
-
Hej! Jag bara älskar ditt inlägg :) Man läser och läser och det går upp och ner för dig under din dag idag men VILKET AVSLUT KVINNA! Vilket positiv tänk du har! *stolt* Det kommer verkligen bli något utav det som du säger. Visst har man varit med om killen på gymmet och alla blickar med mera men IGNORERA! Korten som du tog, låt de vara en inspiration. Ta en bra titt på dina kort och kämpa som f*n för att inte hamna där igen. Jag har likadana kort som man tittar lite då och då och tänker: usch! såhär vill jag inte vara och så kämpar man det lilla extra på gymmet för det. Jag tror att du kommer klara dig galant! Du har ju en rätt inställning som talar för det iaf. Massa pepp till dig!
Logga in för att skriva en kommentar.