icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
My thoughts! Tankar, funderingar och pepptalk för att komma vidare på min resa mot mitt mål!
9 maj 2010 18:00
2

2010-05-09

Låg just på sängen och tjurade samtidigt som jag försökte konfrontera den person som jag fram tills nu haft någon slags parrelation med under de senaste två åren via sms. Mycket snurrade i huvudet när jag låg där och stirrade i taket och jag försökte på något vis komma fram till vad som är viktigast för MIG här i livet. Jag vet att man ska svara JAG på den frågan, men jag ser i alla fall att mina barn är viktigast. Men om jag ska försöka koncentrera mig på mig själv istället så blir nog svaret att jag vill tycka om mig själv och trivas med mig själv. Det gör jag inte i dagens läge. Delvis beror det på att jag sätter mig själv i andra rummet och har väl alltid haft en förmåga att så göra. Men nu jävlar får det fan i mig vara nog!! Ursäkta de svordomar som dök ned på pränt, men jag vet inte riktigt hur jag i annat fall på bästa sätt ska kunna lägga ner tyngd, kraft och äkta känsla i det jag skriver. För jag menar verkligen att nu är det min tur att få leva och må bra!!

Hur har jag tänkt mig att denna resa ska börja då? Vad är det jag vill åstadkomma? Var står jag idag? Varför är det viktigt för mig med en förändring?

Jag är idag 32 år, 87 dagar, 19 timmar och 35 minuter...typ. Och utan att göra några längre invecklade försök att beskriva hur mitt  liv ser ut och har sett ut, så tar jag helt enkelt och presenterar vad jag önskar förändra i min tillvaro.
Cigaretter var en last mellan ca 16 års ålder tills jag blev med barn första gången. Jag var då 21 år och slutade röka, höll upp i 8 år. Sen blev det skilsmässa, för 3 år sedan och jag flyttade till min allra första egna lägenhet, där jag bor idag och även mina barn varannan vecka. Då började jag röka igen... Någon omogen protest mot, ja, inte vet jag. Nu har jag i alla fall åter lagt "kräftmaten" på hyllan sen 4 månader tillbaka och det känns så bra!

Nästa åtgärd som också den har med min hälsa att göra är min kropps storlek, ja min vikt. Jag väger i dagens läge 108 kilo till mina 165 cm i strumplästen. Shit pommes... Varför? Vad hände? Tja, efter första barnet vägde jag ungefär som jag gör idag, men jag kämpade mig ner till 68 kilo genom att räkna kalorier, tog en brevkurs hos VV och de sista 7 kilona tog jag på två veckor med hjälp av måltidsersättning. Jag kunde vid den tidpunkten se mig själv i spegeln och tycka om vad jag såg. Klippte av mig håret för första gången i en snygg kort frisyr och trivdes med livet i stort. Någon som inte var lika nöjd var min dåvarande sambo och senar även äkta make. Mycket missnöje visade han och påpekade allt som oftast att jag inte skulle tro att jag var så snygg etc. Det blev början på flera års psykisk nedbrytning. När jag sedan blev med barn igen så brydde jag mig aldrig om att hålla koll på vikt eller utseende mer. Det var inte värt allt bråk och all obefogad svartsjuka som jag fick vräkt över mig. Jag mådde pissdåligt. Nåväl, nu har jag tagit mig därifrån men fortfarande inte efter 3 år kommit överens med mitt dåliga samvete att jag är väl unnad att ta hand om mig själv och få må bra. Så nu är det på tiden!

Imorgon är det måndagen den 10 maj och precis 9 månader (eller knappt 40 veckor) tills jag fyller 33 år. Jag tänkte ta tillfället i akt att börja nedräkningen till att jag fyller 33 år ung och i samma takt även räkna bort så många av mina överflödiga kilon som möjligt och sedan få fira tillsammans med mina härliga vänner när vi är framme i februari.

Så nu har jag registrerat mig och skaffat ett konto här på matdagboken för att registrera vad jag äter och hur mycket jag motionerar. Låter som en bra idé för att få en översiktlig koll.

Nu blev jag lite pirrig i magen... Imorgon kör jag igång!!

Kommentarer

  • 9 maj 2010 18:38
    Åh, vad bra att du tar tag i saker. Du är hjärtligt välkommen hit till oss som kämpar för att vi ska må bra. Det är du och vi värda. Vi är alla unika varelser och vi behövs alla. Så skönt att du tar hand om dig själv nu. Det är bra för dig själv och barnen får en gladare mamma. Lycka till och låt ingen trampa på dig. Du är värd respekt! Kramisar från runda Vivan som också är på väg ner :)
  • 9 maj 2010 19:07
    Roligt med en nykomlig! Hoppas du ska lyckas med dina mål och må bra! Det är du värd. Kramis :)

Logga in för att skriva en kommentar.