Efter 3 veckor

Vad kan jag väntas ha uppnått för förändring efter endast 3 veckor, förutom några bortjagade kilon? (-5kg, 6cm midja, 6cm stuss) Vad säger att jag inte börjar smälla i mig vetebröd, mackor m ost, kakor, fler mackor, cola, energidryck och...ÄNNU FLER JÄVLA MACKOR?!?!? Jag vill inte ha det, varken cola eller mackor! Inte längre! Jag har i princip levt på det (när inte barnen varit hos mig) i snart 5 år.. Tragiskt att se, tänka och känna hur jag straffat min kropp och min själ. Inte har jag dugit till något i mina egna ögon. Min självkänsla har endast existerat genom hur andra ser på mig. Om jag inte har suttit vid datorn och ätit m a c k o r så har jag dragit täcket över huvudet och sovit dag ut och dag in. Jag har tagit mig till skolan på alla föreläsningar och seminarier, men så fort jag kommit hem har jag lagt mig och sovit bort resten av dagen och natten. Jag som alltid sett mig själv som social, absolut ingen ensamvarg, har mer och mer inslutit mig i en bubbla. Isolerat mig. Vänner har undrat var jag är, hur jag mår. Jag vill inte störa eller vara i vägen så jag fortsätter sova.. Detta destruktiva beteende har självklart satt spår, förutom extra kilon. Men stopp! Vill jag fortsätta på denna bana? Nej! Kan jag göra något för att må bättre? Ja! Att en viktreducering är behövlig för min fysiska hälsas välmående är inget som jag varit omedveten om, tvärtom. Däremot har jag inte varit säker på att jag varit beredd att göra en förändring som skulle kunna leda mig till ett friskare liv. Mitt huvud har knappast varit mottaglig och kunnat godkänna att jag startar ett ego-arbete, för det är vad det handlar om för mig. Jag måste koppla bort alla tankar om dåligt samvete som kommer flygande för att jag tar mig tid att åka och träna tex. Nu har jag försökt vända tänket. Åker jag och tränar en timme så mår jag bra, blir glad för jag gör något jag tycker är roligt och i slutänden blir det något positivt för både mig och barnen. Och barnen är det viktigaste i mitt liv! Jag vill ge dem allt; glädje, stöd, uppmuntran, kärlek osv. Men HUR ska jag kunna ge någon annan det jag inte har själv?? Alltså ligger mitt största arbete i att lära mig älska mig själv för att jag är jag. Att ge mig själv den tid jag behöver för att lära känna mig själv och min kropp istället för att förakta den, blunda och fortsätta slå och sparka på den (i form av cola och mackor såklart..)Så för att ärligt kunna omfamna mig själv och vara den jag kan lita på för resten av mitt liv behöver jag göra ett JÄTTEJOBB! Många kilon behöver droppas på vägen, men det handlar inte om att jag ska stirra mig blind på vågen utan om att jag från och med nu vill säga ja till livet och kärleken (mina barn, mig själv, vänner osv). Och allt eftersom jag blir mindre i omfång blir det ju faktiskt lättare för mig att krama om mig själv ;) Det här är en pepp till mig själv och alla andra som kämpar! ♥

TheQueens blogg

Efter 3 veckor

Kommentarer