BMI UNDER 30!!
Imorse, på min inofficiella vägningsdag, visade vågen 82,1 kg och ett BMI UNDER 30!! Det är en milstople känner jag. Bra jobbat av mig! (Sen är det först på fredag som jag officiellt väger mig och först då som jag kommer ändra vikten här på MD).
BMI under 30 var ändå ett par år sedan jag hade. (Bortsett från 2018 när jag pga utmattningsdrepression var nere på 66 kg en period. MYCKET OHÄLSOSAM nedgång). Har räknat på mina siffror och tror inte längre att 73 kg är ett rimligt mål till den 1/10. Jag kommer snarare väga ca 75 kg då. Vilket fortfarande är superbra och inte allt för långt från målsättningen - därför tror jag inte att jag ändrar tillvägagångssätt utan fortsätter på inslagen bana. Jag ska fundera och analysera lite mer innan jag tar ett beslut (på fredag tänkte jag). Jag går ju fortfarande ner bra i vikt (undantag för veckan innan midsommar då jag gick upp 1,5 kg! Men veckan efter gick jag ner 1,2 och nu har jag gått ner ytterligare 1,2 kg (dagens vägning alltså!)) så det känns ju som att jag ändå hittat rätt för mig. Lite uppgång får man väl räkna med ibland? Livet är inte statiskt. Jag gick upp i vikt och tog tag i det direkt och, trots midsommarhelg och massa njutningar, gick jag ner 1,2 redan veckan efter.
Men som sagt jag ska fundera. Jag är inte helt främmande för att förändra det som inte fungerar, men jag är en vanemänniska och håller mig gärna till samma - samma - samma... Ibland är det bra och andra gånger är det mindre bra. En del av min viktresa är att bli mer lyhörd och vaken när det kommer till min vikt och kropp.
Igår åkte jag och tog ett dopp själv på kvällen. Maken, som följde med kvällen innan, orkade inte och vanligen struntar jag i det då med men jag vill inte vara sån. Jag vill göra saker jag vill - även om jag får göra dem själv! Vattnet var härliga ca 21 grader. Det var bara jag som var i vattnet (några fiskade, andra hängde på strandområdet) och det var MAGISKT! (och lite läskigt, ifall det skulle komma en vithaj eller tjurhaj eller så
). Så glad och STOLT över mig själv att jag åkte själv. (Är maken bortrest är det inga som helst problem att göra saker själv (eller med kompisar) men när han är hemma så blir det mkt att jag stannar hemma om han gör det och ingen annan vill göra något heller). Jag ser det som ett stort steg i att växa som människa. Och jag har mycket psykiskt växande att göra (samtidigt som jag fysiskt krymper).
Idag är det svalt och härligt här hemma. Vi ska snart gå på power walk (älskar att gå på förmiddagar men har inte orkar pga värmen senaste dagarna). Till middag planerar vi skaldjur i olika former (grillat i uteköket) med bubbel. 15åringen har redan suttit i förkön till Harry Styles konstert i närmare 4 timmar och 17åringen sover än.
Kanske ska jag klippa mig också? Jag har gått och funderar några veckor nu.
Gillar
Kommentarer
-
Grattis till det nya BMI-talet! Visst är det en milstolpe och ett resultat som du kan vara stolt över. Super bra jobbat.
-
Grymt bra jobbat :)!
-
Tack! Det känns lite ofattbart (och så känns det som jag tar ut segern i förskott eftersom min officiella vägningsdag är först på fredag men jag har ändrat åsikt och tycker att det är bättre att ha firat i "ionödan" än inte alls alt varit orolig/stressad i onödan. Inte så lätt att leva efter men fantastiskt när jag lyckas!
-
Varmt GRATTIS...och vad härligt uttryckt....
- att växa psykiskt och krympa fysiskt. ..för det är så sant som det är sagt.
Pepp från mig
Logga in för att skriva en kommentar.