Frukost och tankar på kärlek

Prinsessan väckte mig klockan 7 i morse eftersom hon var vrålhungrig. Har funderat ett tag på hur man kan vakna av hunger flera gånger per natt *skratt*. Dem är så söta dem små michelinlåren.

Prinsessan la sig i fosterställning intill mig, kände mig andas, kramade mitt finger och somnade om omgående. Jag stoppade om henne och sa flera gånger hur mycket jag älskar henne. Hon har funnits hos oss i snart tre månader och betyder ALLT för oss. Inget i livet har så mycket mening som hon har. Nu vet jag vad det betyder att vara mamma och känslan av att kunna ge sitt liv för någon om det skulle behövas. Hon är mitt ALLT den här lilla varelsen.

Jag hör henne sussa samtidigt som jag avnjuter dagens första kopp kaffe och en fin crisp med philadelfia ost. Samtidigt tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som kan ge min kärlek till min lilla familj, och samtidigt veta att jag också är behövd och älskad av en liten flicka som ännu inte kan säga det till mig..... vet ej om jag ens vill att hon ska kunna säga det snart, jag vill ha henne så här liten länge, länge. Det räcker med att bara "veta".