Den leende krigaren fyllosoferar (sic!)...

...om Överätare och Överjag.

För idag har kampen stått mellan dessa två. Överjaget segrade till lunchen - jag hade med mig en jätteburk med pytt i panna, daterad 1/9 ur frysen. Ett ögonblick övervägde min inre Överätare jag att micra alltihop till jobblunchen. Men Överjaget trädde in, tallriken var välfylld på bara halva burken - och resten håller sig bra i kylen till måndag.

Efter en tät dag på jobbet, Aprés travaille, på Bishop´s Arms kl 17:00, med svågern och polarna - någon öl, något lite att äta ur barmenyn, möjligen lite jordnötter. Stanna en timme och sedan bussen hem.

Problemet med starköl är att Överjaget får tokstryk av Överätaren redan efter ett par klunkar. Öl är en svaghet jag har, kallt, ljust och starkt. Naturligtvis blev det mer än en öl. Följdaktligen nöjde jag mig inte med lite nötter, nej ta in en Fish ´n Chips with all the trimmings. Efterrätt, jajemän! Chokladtårta!

Överjaget, som hängt på repen sedan första ölen, kvicknade till lite grann mitt i varmrätten. Fisken var uppäten och kanske hälften av pommesen återstod, jag var tämligen mätt och Överjaget hade synpunkten att nu skulle det ju vara läge att sluta äta. Det ville inte Överätaren, inte alls, icke - min herre, prompt åt Överätaren upp allt.

Nå - tre starköl och en knapp timmes bussresa senare, hemma ensam i huset och Överjaget har återtagit befälet. Lite ågren inför morgondagens invägning. Den där chokladtårtan var ju ändå ruskigt onödig...