Den leende krigaren reflekterar...

...över kyla, vinter, förlorade förmågor och fördelen med att arbeta med attraktiva kvinnor.

I Kvikkjokk i natt var det neråt -30 C. Undrar hur kallt det är i Njoutesvagge idag. Har fjällängtan, längtar ut på vidderna och ser fram mot vårvinterns fjälläventyr. Tyvärr får jag inte med mig VH ut på vinterfjället på flerdagstur, hon vill vara tillbaka på hotellet lagom till afterskin, så jag får nöja mig med dagsturer.

Det är åter vinter i riket, innebörden är att tågen slutat gå, och nu också bussarna (i Västervik). Vägtrafiken hindras på europavägar i timmar. Någonstans har vi förlorat vår vinterförmåga, både på ett samhälleligt plan men också som individer. Trafikverket kan inte skotta växlarna och vi saknar förmåga att klä oss, vi litar också fullständigt på att de som ska leverera tjänster till oss alltid gör det. Innebörden är att vi blir stående, väntande på tåg som inte kommer, barhuvade och i mockaloafers. Och det första vi vill ha är information - det får inte gå 30 sekunder efter undantagstillståndet inträtt utan information. Vår harm, när de vi litar på så fullständigt att leverera tjänster till oss sviker, är gränslös.

Själv tänker jag så här - Jag tar med vantar, mössa och halsduk och en god bok. Ett par mackor och en thermos med Chai om jag ska åka tåg eller tvingas ut i bilen. Naturligtvis har jag en spade och en filt i bilen. Reservdunk. Jag brukar ha fantasi om vad som kan hända - jag ÄR superpräktig men tar också ansvar för mig själv.

Jag konstaterar att det är oändligt mycket lättare i mitt jobb att arbeta med attraktiva kvinnor. Klienterna blir lättare att komma till tals med, gladare och mer samabetsvilliga om man tar med sig de snygga tjejerna ut på fältet istället för de vanligasura, gamla,  gubbarna (mig själv inräknat). De senaste dagarna har jag haft med mig de nya aspiranterna och allt har gått väldigt mycket lättare än vanligt, och den enda skillnaden är sällskapet.