Onödiga komentarer.
I måndags hade jag precis avklarat 14 dagar utan socker och kolhydrater, och med ett kraftigt kaloriunderskott. Jag kände mig så himla stolt och lätt! Det kändes i kroppen att jag hade tappat vikt. En kollega frågade om jag ville ha en kanelknäcke, jag tackade nej och sa att jag försöker skära ner på kolhydrater. Varav hon säger " jaha.. tycker du det fungerar då?" hon granskar hela min kropp med blicken " eller de kanske bara går väldigt långsamt för dig, men de sägs ju va bra i för sig men jag vet inte" jag gick där ifrån och kände hur tårarna ville tränga fram. Detta är en kollega jag i normala fall tycker väldigt gott om och jag blev så förvånad över reaktionen. Jag grät ganska mycket den dagen och övervägde att köra en metod som kan gå ännu fortare. Men nej. Jag gör det här för mig. I min takt. Jag hoppas att hon till sommaren ska ångra sin dumma komentar och se att ja gårt ner trots att de går långsamt. Det här är för mig.
Gillar
Kommentarer
-
Vilken tråkig och onödig kommentar. Stå på dig i dina kostval och kämpa på så kommer resultaten att synas så småningom. Vet inte vad du väger, men för mig som startade med ett BMI närmare 40 tog det lång tid innan någon såg att jag faktiskt gått ner i vikt. Men jag visste ju själv att jag hade en plan och att allt flöt på som det skulle, vilket är det viktigaste.
-
Håller med, förstår inte alls varför man ska fälla en sådan kommentar. Kanske var hon avundsjuk att du kunde motstå kanelbullen?
Välj den metod som du känner fungerar för dig.
-
@Medlem16: jag har c:a 10-15 kilos övervikt så jag tänker att de nog inte kommer synas på många månader,men det gör inget. Det var bara där och då de kändes väldigt jobbigt att höra. @Lual: jo precis! Jag lägger ingen värdering i om andra äter sötsaker. Jag menar, jag själv har varit sockerberoende i flera år och jag skulle aldrig ens tänka på att lägga en sån komentar till någon :(
-
Låt inte andras kommentarer trycka ner dig, tids nog kommer skillnaden att synas. Folk är inte vana vid att man kan tacka nej till sötsaker, men även en smal peson kan drabbas av diabetes och andra vällevnadssjukdomar om dom inte sköter sig.
Sträck på dig och var stolt över att du kunde tacka nej❣
-
Vad arg jag blir. Ush vilken människa, hade jag varit i närheten hade jag sagt något elakt, ogenomtänkt bara för att huvbudet brinner till. Det får vara en till synes hur snäll och trevlig kollega som helst, så där säger man inte om man har empatisk förmåga som överstiger en amöbas. Den där vänligheten är bara utanpåverk, är vad jag tror.
Kör ditt race och skit i folk som inte kan uppföra sig som människor.
-
Paloma: tack ❤ ladyg: jag blev först otroligt ledsen,men sen skitförbannad. Tänk om de hade varit någon med en värre ätstörning hon sagt det till :( usch! Tur att vi är många fler som har vett i skallen ❤
-
Om det kommer fler sådana kommentarer kan du ju vänligt men bestämt fråga, "Oj då så negativ man kan låta då. Skulle det vara för mycket begärt av dig att få lite stöttning och uppmuntran istället?" och hoppas det räcker med det. Annars får du be mänskan hålla tyst om saker de inte begriper.
Ja, jag är fortfarande rejält irriterad å dina vägnar.
-
Ladyg: jag ska absolut göra något. Tror jag ska spela dum " vad menar du? Vad går långsamt?" Så hon får höra hur dum och elak hon låter. Jag är fortfarande sårad. samtidigt känner jag att ja inte tänker lägga energi på någon som uttrycker sig så dumt.
-
Mycket bättre idé ju! Ja, det tror jag fungerar bättre, vända frågan mot henne och tvinga henne att tänka. Smart :-)
Fördelen med att hinna tänka efter före är att man hinner sortera bort dumma, elaka svar som bara skulle göra saken värre! Det har alltid varit mitt problem, att humöret blossar upp och så säger jag något jag får ångra. Det var värre när jag var yngre, men jag får fortfarande jobba ganska mycket på det där. "Tolerant som en trampmina" är tyvärr alldeles för sant fortfarande.
-
@ladyg Kan verkligen relatera! I tonnåren så blev ja svinarg. Tyvärr så gråter jag ofta när ja blir riktigt arg och det ledde till att ja fick höra de istället "hon som grinar" så nu kommer det sällan ut direkt, vilket ja kan sörja ibland. För ibland vill ja verkligen ryta till när ja hör en elak komentar som riktas mot någon annan. Då fryser jag också. Sen änskar ja att ja bara hade sagt vad ja ville. Med tårar eller inte. Ja ska öva på att säga ifrån :)
-
Visst är det svårt att säga ifrån lagom, att reagera så där lagom som man borde! Antingen blir jag så arg att jag säger något oåterkalleligt korkat, eller så blir jag stum av förundran över mänsklighetens ignorans men det är ytterst sällan jag lyckas bli lagom arg och säga något lagom dräpande, jag tänder till och säger något fullblodselakt istället. De bästa, klokaste och mest balanserade kommentarerna, det jag borde sagt, kommer jag ju förstås på när det är för sent.
-
Man får öva helt enkelt. Tack för dina komentarer! Känns fint att höra :)
-
Du vet att vi är på din sida
-
Jag har en annan taktik. Jag säge bara "nej tack" och ger inga som helst förklaringar varför jag inte tar kakan/godsaken. Det angår ju ingen annan. Blir ja trugad så står jag på mig och säger bestämt att jag inte känner för kakan/godsaken just nu. Basta! Det kan bli ett bestämt "nej tack" till, för av någon underlig orsak tycks folk inte fatta innebörden av ett "nej tack" till godsaker. Får jag en dum kommentar, så låtsas jag att jag inte hört den. Jag känner mig som en vinnare när jag inte svarar på rena dumheter.
Det har fungerat för det mesta för mig. Jag har en riktigt envis väninna, som tjatade på mig att ta en bit ändå, du dör inte av det... tills hennes man sa att "har du inte hört att hon inte vill ha det" och då först var det slut på tjatet... Suck!
Logga in för att skriva en kommentar.