icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Vargtasss blogg

78 kg 69 kg 178082
Välkommen till min blogg
Här kommer du att få läsa om mig Danielle 32 år, och min resa mot en hälsosammare vardag,livet som två barns Mamma som även vill hitta en bra balans mellan kost och träning, att försöka sträva mot mina delmål och slutligen komma till mål .
Efter två tätta graviditet Milian feb 19 och Wilja feb 2020 från att haft en vikt mellan 70 -75 kg till mina 173 cm så men efter sambokilon smög sig på till 85 kg och sen bli gravid två ggr på de så slutade vågen på en bit över 100 kg, men nu vill jag ner .
Min del mål och mål ska jag sträva efter
Start vikt nu 97kg
Delmål
95 kg[]
90kg[]
85kg[]
80kg[]
75kg[]
70Kg och i mål[]
8 september 2012 09:58
2

" Danielle,DU har en hjärntumör" Starka minnen dyker upp

[KURSIV]Våren och sommaren 2006 är ett starkt minne som jag minns så väl, Det är ett bra tag sen kan många tycka och tänka sig och säkert fråga mig varför jag tänker på det än idag. Men varje gång det är början av högsäsongen av Sommaren då det är som varmast och när många ungdomar får sommarlov eller tar studenten så får det mig att tänka tillbaks på den tiden och minns så väl den 4 månaders perioden av ett rent helvette av oro ..[/KURSIV] [KURSIV] Det var början av våren och mitt i April där den 4 månaders resa började, Då Jag och Mamma var på väg in till Stan,och hade precis satt oss på plats på den varma bussen. Vi var på väg mot täby,så Klev en kompis, Nettan på bussen och en närstående till henne. (Men just vid de tillfället var vi inte nära vänner utan gick bara i samma klass) men hon sa " -Hej "och hade sen gått vidare och satt sig utan att jag ens hade sagt Hej, och Mamma reagerade såklart på det och undrade varför jag precis hade vart så otrevlig som inte hälsade på henne som precis hade gått förbi som bara ville vara trevlig. Jag minns så väl att jag försökte förklara för Mamma att jag inte hade sätt att hon hade gått förbi Och mamma reagerade starkt och sa det till mig ,"- Danielle det där är inte okej,för hon gick förbi nyss och du såg inte henne"... En vecka efter var det test och undersökningar efter varran, och bla magnetröntgen där ena utav personal sa att det här kommer ni få svar på fort ,Som mamma anade då vid det tillfället att det var något allvarligt utan att hon under en veckas tid inte sa ett ljud om det till mig ... En vecka efter det var jag på väg in till Sthlm tillsammans med min vän Sandra, Vi skulle spendera en hel dag med shopping och gå runt där och prata massa strunt och bara ha riktigt jäkla roligt,för det var inte allt för ofta man hade pengar att röra sig med en hel dag och spana på kläder. och så ringer min mobiltelefon och ser på displayen att det är Mamma svarar och på andra sidan av luren sa Mamma med darrande röst som ja känner igen dem gångerna hon använder den tonen och den skräckslagna rösten då hon är orolig över något, Hon sa det att ja var tvungen att skynda mig hemåt,Så det var bara att lyssna och ta den första bästa Buss hem och skulle möta både henne och Pappa vid Vårdcentralen i Hallstavik,för vi skulle få svar av en läkaren vad magnetröntgen hade visast för något. Hela bussresan hem ägnade sig åt massor utav jobbiga tankar som for upp i skallen, och jag vet att jag blev orolig och visste inte alls vad provresultatet skulle visa det kunde lika gärna vara negativt att det inte var någon fara alls,men som många andra tänker väl alltid det värsta innan dem har fått facit på hand. Och Efter ja klev av bussen och Sandra gick åt sitt håll och jag gick raka vägen med raska steg mot vårdcentralen i Hallstavik och jag vet att man blev så besviken över att varken Mamma eller Pappa mötte mig utanför ingången, Så en sköterska/läkare följde vägen in mot ett rum där en man med glasögon och med den vita rocken satt, vilket var läkaren. När jag klev in i det någorlunda stora rum så kände ja hur jag fick en stor klump i halsen, min nervositet sattes igång, när jag riktade mina ögon först och främst mot skrivbordet där det var det en stor dataskärm som visades en bild av min hjärna som visade hade sig en stor knut på sig,långt på sidan av min hjärna , det som ja minst anade och innerst inne aldrig trodde jag skulle få se,och på två stolar mitt emot läkaren satt min Mamma och Pappa och jag kände den jobbiga stämningen i rummet och dem grät som jag aldrig sätt dem förr... Och vid just det ögonblicket grät ja som bara den,tårarna tog helt enkelt aldrig slut, och det var där mitt långa sommarlov började med massor utav oro utav att varken veta om den var godartat eller elakartad, Men den sommaren slutade gott tack och lov,Den glädjen den lyckan när jag fick reda på att ja hade en godartad hjärntumör ,grad ett av fyra och blev opererade strax innan skolan började och visiten på sjukhuset blev inte speciellt lång,men den tiden och den perioden är något som upprepas varje gång sommaren är på ingång och då minns ja tillbaka så väl hur den tiden var och de är de sista jag inte ens skulle önska att min värsta fiende ens skulle få ett sånt besked ... [FET] Och nu i oktober ska jag återigen på en års kontroll av att göra magnetröntgen,men inte alls med samma oro som när jag gjorde de första åren,nu kan jag gå därifrån utan en klump i magen [/FET]

Kommentarer

  • 8 september 2012 11:23
    gittan52
    Så skönt att de kunde operera bort eländet! Hoppas att det bara blir glädjande besked på kommande undersöknng.
  • 8 september 2012 11:34
    Vargtass
    ah ja håller med :-), skönt som sjutton. Men de kommer de nog vara de har vart de varenda års kontroll så de är de nog samma besked som dem senaste gångerna!

Logga in för att skriva en kommentar.