magnetrötngen idag igen (6 års sen ja opererade mig för hjärntumör)...

Våren och sommaren 2006 är ett starkt minne som jag minns så väl, Det är ett bra tag sen kan många tycka och tänka sig och säkert fråga mig varför jag tänker på det än idag. Men varje gång det är början av högsäsongen av Sommaren då det är som varmast och när många ungdomar får sommarlov eller tar studenten så får det mig att tänka tillbaks på den tiden och minns så väl den 4 månaders perioden av ett rent helvette av oro .. Det var början av våren och mitt i April där den 4 månaders resa började, Då Jag och Mamma var på väg in till Stan,och hade precis satt oss på plats på den varma bussen. Vi var på väg mot täby,så Klev en kompis, Nettan på bussen och en närstående till henne. (Men just vid de tillfället var vi inte nära vänner utan gick bara i samma klass) men hon sa " -Hej "och hade sen gått vidare och satt sig utan att jag ens hade sagt Hej, och Mamma reagerade såklart på det och undrade varför jag precis hade vart så otrevlig som inte hälsade på henne som precis hade gått förbi som bara ville vara trevlig. Jag minns så väl att jag försökte förklara för Mamma att jag inte hade sätt att hon hade gått förbi Och mamma reagerade starkt och sa det till mig ,"- Danielle det där är inte okej,för hon gick förbi nyss och du såg inte henne"... En vecka efter var det test och undersökningar efter varran, och bla magnetröntgen där ena utav personal sa att det här kommer ni få svar på fort ,Som mamma anade då vid det tillfället att det var något allvarligt utan att hon under en veckas tid inte sa ett ljud om det till mig ... En vecka efter det var jag på väg in till Sthlm tillsammans med min vän Sandra, Vi skulle spendera en hel dag med shopping och gå runt där och prata massa strunt och bara ha riktigt jäkla roligt,för det var inte allt för ofta man hade pengar att röra sig med en hel dag och spana på kläder. och så ringer min mobiltelefon och ser på displayen att det är Mamma svarar och på andra sidan av luren sa Mamma med darrande röst som ja känner igen dem gångerna hon använder den tonen och den skräckslagna rösten då hon är orolig över något, Hon sa det att ja var tvungen att skynda mig hemåt,Så det var bara att lyssna och ta den första bästa Buss hem och skulle möta både henne och Pappa vid Vårdcentralen i Hallstavik,för vi skulle få svar av en läkaren vad magnetröntgen hade visast för något. Hela bussresan hem ägnade sig åt massor utav jobbiga tankar som for upp i skallen, och jag vet att jag blev orolig och visste inte alls vad provresultatet skulle visa det kunde lika gärna vara negativt att det inte var någon fara alls,men som många andra tänker väl alltid det värsta innan dem har fått facit på hand. Och Efter ja klev av bussen och Sandra gick åt sitt håll och jag gick raka vägen med raska steg mot vårdcentralen i Hallstavik och jag vet att man blev så besviken över att varken Mamma eller Pappa mötte mig utanför ingången, Så en sköterska/läkare följde vägen in mot ett rum där en man med glasögon och med den vita rocken satt, vilket var läkaren. När jag klev in i det någorlunda stora rum så kände ja hur jag fick en stor klump i halsen, min nervositet sattes igång, när jag riktade mina ögon först och främst mot skrivbordet där det var det en stor dataskärm som visades en bild av min hjärna som visade hade sig en stor knut på sig,långt på sidan av min hjärna , det som ja minst anade och innerst inne aldrig trodde jag skulle få se,och på två stolar mitt emot läkaren satt min Mamma och Pappa och jag kände den jobbiga stämningen i rummet och dem grät som jag aldrig sätt dem förr... Och vid just det ögonblicket grät ja som bara den,tårarna tog helt enkelt aldrig slut, och det var där mitt långa sommarlov började med massor utav oro utav att varken veta om den var godartat eller elakartad, Men den sommaren slutade gott tack och lov,Den glädjen den lyckan när jag fick reda på att ja hade en godartad hjärntumör ,grad ett av fyra och blev opererade strax innan skolan började och visiten på sjukhuset blev inte speciellt lång,men den tiden och den perioden är något som upprepas varje gång sommaren är på ingång och då minns ja tillbaka så väl hur den tiden var och de är de sista jag inte ens skulle önska att min värsta fiende ens skulle få ett sånt besked ... Och nu i oktober ska jag återigen på en års kontroll av att göra magnetröntgen,men inte alls med samma oro som när jag gjorde de första åren,nu kan jag gå därifrån utan en klump i magen Jag vet att ja publeserat detta inlägg en gång tididagre..

17 februari 2013 08:42

Vargtass

[FET]Blendy04[/FET] ja precis, usch de är aldrig kul att gå igenom sånna här saker, men skönt för dig att den krymper för dig! ja gu ja familjen betyder mycket, och som sagt skönt att man kan gå på kontroller fortfarande,:-)
18 oktober 2012 10:48

Blendy04

Även om det låter klicheartat tänker jag säga det : "jag vet vad du går igenom". Min historia är mer eller mindre lik din fast det började 2004 och en godartad knut på balansnerven, en så kallad akustikusneurinom. Ville aldrig operera utan gjorde istället en radiokirurgisk behandling (strålkniv), en enda gång och har sen dess gått på kontroller, vartannat år för att se att den krymper, och det gör den. Du en en stark tjej som har klarat det och visst är det skönt att ha familjen som stöd. Du har så rätt att numera är man faktiskt lugn när man går på kontroller :)
18 oktober 2012 14:48

Apetina

Vi glömmer aldrig det jobbiga vi varit med om men förhoppningsvis lär vi oss att hantera det, och i vissa fall att vi lyckas anpassa oss till den nya situationen. Du är en stark tjej och så underbar att du delar med dig av din historia! Kram från Apetina
19 oktober 2012 12:12

Vargtass

Tack för er fina komentarer!
19 oktober 2012 12:19

Apetina

TACK själv! Du är en fin tjej! Kram och trevlig helg!

Vargtasss blogg

magnetrötngen idag igen (6 års sen ja opererade mig för hjärntumör)...

Kommentarer