icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
6 januari 2010 20:23

Helger är ett gissel

Det är så svårt. Och att det ska behöva vara det! Jag undrar vad det är i hjärnan som gör att man åsidosätter sina ambitioner bara för att det blir helg och suget efter något gott sätter fart. Bara för att man sätter sig framför en film i soffan och inte har något jobb att gå till dagen efter, varför ska man behöva bli så sugen då? Jag vet ju att jag egentligen inte vill ta den där lilla godisbiten, för jag vet att det leder till mer. Ändå gör jag det. Näst intill hetsigt trycker man ner lite 75% choklad, några geletuttar och två glas vin. Hmm, måste börja arbeta med min karaktär. Men om det ändå kunde vara som med mitt kaffedrickande. Jag har slutat med det. Helt. Och det är helt otroligt, för jag drack mycket fram till i våras. På jobbet hade vi en sådan där riktigt maskin som ger dig en fantastisk cafe latte att det bara var för bra för att vara sant. Och jag hinkade kaffe. Men jag började märka att kroppen reagerade på något. Jag visste först inte vad det var. Men det var som när man har ätit sparris. 5 sek senare blir man kissnödig och de som har ätit sparris vet vad som hänt på dessa 5 sek (nu är det inte fem sekunder på riktigt, men kanske 10-15 min). Jag började känna obehag av att gå och kissa då det kom en otrevlig doft (ursäkta om jag är personlig nu...). Några dagar senare så satt jag på jobbet och kände en otrevlig doft igen som jag kände igen. What!! Är det kaffet som gör att jag får sådana spårdofter??!! tänkte jag. På två eller tre dagar blev jag kaffefri. Först en gedigen huvudvärk som snart gick över. Sedan ersatte jag kaffet med te. Det blev ganska hetsigt te-drickande ett tag. Men nu har det balanserats till 1-2 koppar per arbetsdag och en på kvällen med min hustru. Varför kan jag inte få en knäpp på näsan på samma sätt när jag äter godis? Det vore toppen för då vet jag att jag kommer sluta... Men jag kände något liknande igår kväll. Dottern satt med en påse "Hjärtan" och krispade sig igenom den med ljudliga tuggor. Men det berörde mig inte. För ett år sedan hade jag nog stoppat ner min hand också... Så kanske är jag på väg? Jag är stolt över mitt tunn-trick som jag skrev om tidigare. Tack för alla heja-rop runt den. Den kanske kan ses som en milstolpe i mitt engagemang för ett nära godisfritt leverne? Men vinet vill jag inte sluta med... Det är jus så got tatt smutta på en fantastisk Amarone elelr en härlig Shiraz från Australien... Ett steg i taget... En dag i taget... Och en last i taget... Jag tror på det! Nu är det film-tajm! Inget godis idag!! >:-[ Ciao Michael

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.