Jag borde vara världsmästare i

Ja, om det nu fanns ett världsmästerskap i den här grenen så borde jag iallafall ligga ganska bra till. Medaljchans åtminstone! Jag började min karriär som elitbantare redan som femtonåring. Jag har nog testat alla bantningskurer som finns.....Allt från fasta, flygvärdinnedieter, viktväktare och jag hoppade tidigt på den senaste mirakelkuren 5:2 dieten. Anledningen till att jag har bantat mig igenom alla dessa år har alltid varit att jag vill vara smal och snygg! Jag vill också se ut som bikinitjejerna som syns på alla stora affischer i stan! Jag vill med kunna ha ett par tajta jeans och en tajt T-shirt utan att se ut som en michelingubbe. Jag har ALDRIG varit nöjd med min egen kropp! Jag har inte ens varit nöjd med min kropp de gånger jag faktiskt har varit smal! Jag inser nu att det inte alls är min kropp det är fel på. Det är mitt huvud och mina tankar som skapar en fixering kring mat som yttrar sig i allt eller inget. Funderar lite på varför det har blivit så här och har kommit fram till följande: När jag var liten var jag ett matglatt, rultigt yrväder och just då var nog mina föräldrar tacksamma över att ungen åt som hon skulle :-). När jag sedan blev äldre, kanske 7 år sådär, kommer jag ihåg pappas kommentarer vid middagsbordet "ska du verkligen äta en smörgås till" "tänk på vad du stoppar i dig så du inte blir ännu tjockare" osv osv... Detta resulterade i att jag alltid var noga med att inte äta "för mycket" när vi alla åt tillsammans. Sedan kunde jag gå i skåpen och smygäta i stället. Eller tröstäta för att jag ändå var så "tjock och ful". Min far har väldigt många goda sidor, men han har tyvärr inte förmågan att älska mig för den jag är. Jag har istället jobbat väldigt hårt på att vara duktig och alltid prestera bra i allt jag tagit mig för då detta har premierats. Jag har såklart smittats av detta och har själv haft väldigt svårt att tycka om mig själv för den jag är. Jag tycker om mig själv när jag är duktig och när jag presterar. Nu får det vara slut med detta! Jag har redan börjat jobba på detta, men det kommer ta sin tid innan jag är i hamn. Nu skall jag förvisso gå ner ett par kilon, men den här gången är det inte för att jag ska bli snygg och smal! Jag ska gå ner några kilon för att jag förtjänar att må bra, och för att jag vill bli en pigg krutkärring när jag blir gammal som orkar hålla igång och leka med mina kommande barnbarn, och orkar att åka på spännande resor med min älskade sambo. Jag vill gå ner i vikt för min egen skull och inte för att andra ska tycka att jag är OK. Dom som inte tycker att jag är OK som jag är dom behöver inte umgås med mig och jag kommer inte vilja umgås med dem heller. Så det så!

27 mars 2014 19:31

Aneleh89

Vad intressant att få läsa den del av din resa. Jag har också bantat så länge jag kan minnas nästan. Kommer från en väldigt matglad familj där mat alltid varit en central del-och gärna mycket grädde och smör i allt. Har som vuxen kämpat otroligt med självkänsla kopplat till vikten. Låter som att du har knäckt koden som kommit fram till vad ditt problem beror på. Önskar dig all lycka till!

alors blogg

Jag borde vara världsmästare i

Gillar

Kommentarer