Önskar att jag vore odödlig.

Jag känner att en gång i tiden var man verkligen odödlig. När jag var ung och hade min fina ponny så svängde vi omkring på hopp banorna som vilket ponnyekipage som helst. Det gick fort, det var snäva svängar och det var obligatoriskt att mammorna blundade. Nu rider jag en häst som påminner väldigt mycket om mina fina ponny, hon är dock några x antal cm större men är minst lika kvick i fötterna. Jag insåg idag, när vi tränade ponny svängarna att jag inte är odödlig längre. Hjärtat satt i halsgropen och jag var livrädd att gå omkull i svängarna. Min lady jag rider, hon har fått för sig att det är roligare att vara i luften, trippa omkring bland molnen och när fossingarna är på marken ska det gå fort. Det är en utmaning och flåset finns där, varje del av kroppen får arbeta. Så den som säger att ridningen inte är jobbigt, ska sätta sig på min dam. Damen som får mig att känna mig både gammal och väldigt dödlig. Men ett mål jag har under denna termin, det är att vi ska ut på tävlingsbanorna. Så någons stans långt långt inne i mig så kanske jag fortfarande tror att jag är odödlig. Det hoppas jag på för till våren ska vi ut och hoppa terräng och om inte jag hittar lite av min odödlighet så kommer jag nog bajsa på mig av rädsla. En rolig sak, mina ridbyxor börjar bli lite förstora. Det betyder att benen har minskat lite i omkrets. Även ridstövlarna är lite stora i vaderna, men det är bara lite tur då skaver dom inte i knävecken.

20 februari 2013 23:02

utter

Härligt med stora brallor! Pepp! :)
21 februari 2013 16:54

freiia

Klart att ponnyryttaren finns kvar, hade en ridlärare en gång som sa till mig "släng hjärnan och rid med hjärtat " kanske ett tips :D Tur att det finns så snygga ridbyxor i din nya storlek att shoppa till vårträningen. Heja dig!

ankaas blogg

Önskar att jag vore odödlig.

Kommentarer