Andra dagen...här på MD...:)
Dessutom en massa tankar på nätterna, försöker spela nonsensspel på min iphone för att rensa skallen och det brukar funka. Men det tar på krafterna att inte sova hela nätter.
Igår åt jag väl ganska bra tills det blev kväll, då sätter jag som vanligt igång med att kvällsäta. Inte för att jag är hungrig, knappt en sugen utan för att jag är van att göra det. Mat på kvällarna är som en liten tröst när man känner sig lite ensam o tristessen tar över. Har ju varit ett jobbigt år med strulig relation som äntligen är över. Men det som hänt finns kvar i tankarna än och det tar väl ett tag innan jag helt är fri från det som hände och honom. Så är det. Jag vet att det blir bättre med tiden, men nu är det bara tre veckor sedan jag bröt - återigen. Han har ju haft en förmåga att lyckas övertala mig om att det kommer bli bättre och att det ska bli annorlunda. Det blir det ju inte, det blir ju bara värre...
Känner mig starkare att stå emot nästa gång han ev hör av sig igen för att försöka övertala mig om att vi ska ha kontakt. Det känns annorlunda denna gång, värst är väl väntan just nu. För trots att jag har brutit för att det inte funkar, känslorna är förändrade så befinner jag mig i något slags väntläge. När hör han av sig igen och vilka argument har han denna gång? Det brukar ju vara så, för det är ju inte första gången jag har brutit, ibland har han gjort det men har alltid ångrat sig. Men det var i början av relationen då jag var jätteförälskad och intresserad. Under det senaste halvåret är det jag som har lämnat för att sedan bli övertalad om att komma tillbaka. Så visst kan det vara så att det inte är över än. Har hela tiden en känsla av att han kommer att höra av sig på något sätt, men jag vet inte när o hur. Jobbigt. För var dag som går är det en liten lättnad, men det behövs nog ett par månaders tystnad för att jag ska känna mig lugn med att han har släppt mig i sina tankar och gått vidare. Även om jag till största delen är klar med honm känslomässigt, vet inte vad som ska ske för att jag ska gå tillbaka denna gång efter det som hände sist, känns som en omöjligthet, så vet jag att han med stor sannolikhet kommer att återkomma/dyka upp igen.
Det är en maktlös känsla som jag måste acceptera och försöka hantera. Snurrigt är det, men det måste gå längre tid innan jag kan känna mig helt säker... och det har bara gått drygt tre veckor än.
Nu ska jag försöka fokusera på mig själv, mina döttrar och min hälsa. Först bli frisk från infektionen, sedan motionera och äta bra mat. Ta bort så många kolhydrater som det bara är möjligt. Laga mat med smör och grädde, fast i normala mängder, äta massor med goda grönsaker till och njuta av maten. Hitta ngt bra att äta på kvällarna som tar bort suget, som tröstar och som inte gör att jag förstör det jag har kämpat med under hela dagen... Det är så jag får tänka.
Ha en bra dag!
/AM
Kommentarer
-
Det viktiga nu är att du fokuserar på dig själv och dina barn, ni är viktigast! När du kommer igång med rätt mat och motion kommer du inte vilja äta på kvällarna för det är så roligt att se resultat att man går ner i vikt och mår bra. Matdagboken här har verkligen hjälpt mig supermycket. Skriver upp allt och har järnkoll, matar även i motionen och det är så roligt att se att man ligger bra till med kalorierna. Jag har lagt mig på 300 kcal under mitt uträknade intag och det har hjälp mig att sakta med säkert gå ner i vikt. Jag äter efter isodieten och den funkar för mig, det gäller att man hittar något som passar en själv. Välkommen till matdagboken! Kram
Logga in för att skriva en kommentar.