blev inspirerad av mitt eget uppmanande

- vilket väl var tur, annars hade jag nog varit rent dum i huvudet. Folk som talar gott om idéer och sen inte anammar dom har jag inte mycket för. Iaf. inlägget var det senaste om någon ville läsa. Jag tog tag i mitt eget åskmoln och frågade min chef redan igår om hon löst ett problem. Det hade hon halvvägs. Men då det alltid är samma strul och alltid samma gnäll så var jag förberedd på detta. Hon försöker deala med de anställda hela tiden så därför gjorde det mig gott att inte ta för givet att problemet skulle vara ur världen. Mitt svar fick jag alltså först idag, en fråga jag ställde först för en vecka sedan och så senast igår. men jag gav mig faktiskt inte denna gång. Jag drog tillbaka ett svar som är av den kaliber jag själv fått höra så många gånger att "[KURSIV]jag måste ställa upp om jag nu var intresserad av jobb[/KURSIV]". Jag tänker inte tolerera att jag själv skall behandlas hårdare än någon annan när behovet står vid dörrn. Jag har ett behov att få ett problem löst. Som jag för övrigt var i god tid med att höra mig för angående. Hon hade valet att avhyvla min önskan där och då men ingav istället hopp om att det skulle lösas. Därför kände jag att mitt svar var befogat och att jag faktiskt hoppas att hon löser det. Det finns inget annat alternativ. historien bakom allt detta tar vi någon annan gång, men min point var att jag tog tag i mitt liv och satte mig upp emot den person och det åskmoln som jag räds mest. Jag drar mig långt och länge för att sätta mig på sniskan, men har nu förstått att det är det enda sättet jag kan sätta mig på för att komma någon vart. Och [FET]fy fan va gött det känns[/FET]! :)

blifasts blogg

blev inspirerad av mitt eget uppmanande

Kommentarer