icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag skriver väl om allt möjligt, har sällan en röd tråd (Mja, det torde möjligtvis vara känslor då kanske)
men oftast handlar det om drömmar, idéer, viktminskning och matlagning.
23 september 2011 04:05

Nu snurrar jag bra runt..

.. jag vaknade tio i två inatt och undrade om det verkligen var så att det stod två zombies och slet i sär två döingar 50m ifrån mitt sovrumsfönster.. Fy fan alltså. Jag hatar mardrömmar, men vet ju att det inte finns så mycket att göra åt det. Det är bra att rädslor osv kommer ut på natten hellre än i livet. Det är mycket som förändras nu. Min plats i salongen blir mer och mer verklig för varje dag, våra framtidsvisioner finner ingen hejd alltså! Jag bokade igår in mig på en kurs i fransförlängning vilket kommer generera en kundkrets [KURSIV]på riktigt[/KURSIV], vilket blir första gången i mitt liv. Det kommer bli så himla kul och jag ser fram emot det mycket, däremot kommer det att bli en intressekonflikt med mitt nuvarande handels-jobb. Det är ett jävla skitskrälle till chef jag har som kan påverka mig så mycket i min roll som arbetstagare alltså. [KURSIV]Men jag har mig själv att skylla för det, hon är som [FET]jag[/FET] väljer att uppfatta henne, varken mer eller mindre. [/KURSIV] Ändrar jag min inställning till att [UNDERSTRUKEN]jag[/UNDERSTRUKEN] faktiskt [FET]får lov[/FET] att göra vad fan jag vill med mitt liv och min fritid då skulle hälften av alla mina konflikträdslor och samvetskval försvinna. Tänk om jag bara kunde sätta tanke till verk och räta upp ryggraden när jag ser henne i fortsättningen. [KURSIV]Kl 12.00 utmanar jag mig själv att göra det. [/KURSIV] [FET]Just nu oroar jag mig över (och mina svar för stunden):[/FET] Kommer jag att kunna klippa/färga inom kort? - det har jag gjort sen jag var 16 så det vet jag ju innerst inne att jag kan. Tänk alla människor jag gjort glada och nöjda genom åren, NU om nånsin måste jag komma ihåg dessa personer och deras glädje! Kommer det att gå runt ekonomiskt? - kanske inte till en början, men allt hänger på vad jag gör med min tid. Hur jag planerar min approach och faktiskt prioriterar en liten investering i min hörna så att jag kan ta emot kunder så snart som möjligt. Kommer jag att hamna i luven med min chef när jag avsäger mig vissa arbetstider? - Det är just nu i min hjärna ofrånkomligt. Eftersom hon helst vill att jag ska tacka och ta emot utan invändningar. Igår märkte jag att jag får flera kronor i för lite lön, kommer jag att konfrontera henne med detta? - Mja.. nej fy fan det får vänta. Får prata med facket först. Usch vilken otrevlig känsla att be om något jag har rätt till? Att det ska vara så jävla svårt att acceptera mitt eget [FET]höga[/FET] värde ibland? Detta inlägg är fullt av frustration, jag vet, men det är sånthär jag klurar mig igenom före alla mina stora beslut jag tar. Men av alla orosmoment jag grämer mig över och som genererar allra mest obehag ligger ändå just det faktum högst att jag och min älskade sambo planerat, bokat och betalat en lyxresa utomlands i februari och lovade varandra spara ihop en rejält stor summa innan avresa.. Vi ska vältra oss i lycka och kärlek och göra precis vad vi känner för, som vår "sista" kärleksresa med bara oss två före vi får barn och hela familjebaletten drar igång.. Allt så vackert. Men min första 5e-del av den summan kommer på på franskursen och med den pisslönen jag fick besked om alldeles nyss via dosan gör det omöjligt för mig att komma ikapp. Jag vill inte påverka vår framtid negativt med de val jag gör nu. Men jag kan å andra sidan inte stanna kvar i en situation som aldrig blir bättre eller gör mig gladare (jag har blivit lovad befordran hit och dit i över ett år, men ombeds snällt "vänta på min tur". Jag är inne på sista etappen i lärandefasen, när jag är klar vid den stationen så är jag färdiglärd. och det enda jag kan tänka är: [FET]is this is?![/FET] - redan NU?! Besvikelse väntar runt hörnet om jag stannar kvar. Vilket min sambo vet. Det var han som påminde mig senast nu precis före han åkte till jobbet. Han är så fin.. så härlig.. så förstående! För ett och ett halvt år sedan gjorde jag mig på nåt fantastiskt vis, [KURSIV]efter alla år av ovisshet och ensamhet[/KURSIV], förtjänt av att uppleva min ihopskramlade livs-tur. När jag är nära honom känner jag hela hans energi bara totalt omfamna mig.. det känns som att det stod våra namn någonstans och att han bara.. hittade mig! Han är det bästa jag vet och har. Och det blir för honom och vår framtid jag kämpar för att detta skall fungera. [FET]Det går om jag vill!!!![/FET]

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.