icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
24 maj 2011 13:06
2

Hej, jag heter *** och jag är...

matmissbrukare. Och varför är jag det? Jo, för att jag i yngre år satt på precis sånna här sidor. Luslästa forum och följde varje råd och tips som fanns om kost och träning. För att jag var "tjock", för att jag behövde gå ner i vikt, för att om jag bara gick ner 5 kg till så skulle jag ha självförtroende att visa mig på stranden på sommaren. Men 5 kg var aldrig nog. Bara 2 kg till. Ska bara gå ner lite till. Bara nått kg till, sen är jag nöjd. Sen är jag smal. Sen kan jag redo för beach 2000-whatever. Jag läste alla råd, och följde samtliga, samtidigt. Minska på fettet, på kolhydraterna, på kalorierna, på saltet, på sockret. Motionera mera. Ät mindre. Då fattade jag inte att dessa allmänna råd faktiskt inte gällde alla. Ät mindre. Motionera mera. 5 kg var aldrig nog. Inte 10, 15, eller 20 heller. Jag var för smal för att orka ta mig upp för trapporna till min lägenhet. Men jag var förtfarande för tjock. Jag var för smal för att kunna köpa kläder, t.o.m. på barnavdelningen. Men jag var fortfarande för tjock. Jag var för smal för att orka leva. Men jag var fortfarande för tjock... Hur det än kom sig så valde jag så småningom livet. Och myntade på samma gång min ständiga ledstjärna "hellre tjock och lycklig, än smal och olycklig". Idag är jag superkänslig mot att missköta min kost eller träning. Ångesten slår emot mig och för att hantera det så överäter jag. Överätning föder ångest och ångest föder överätning. En ond cirkel. Alltså missköter jag det inte. Jag ser till att vara i balans. Äta tillräckligt mycket. Tugga ordentligt. Äta ofta. Äta tills jag ät mätt. Då kan jag också äta sötsaker och godis utan att överäta. Då är jag nöjd med en bit och det föder ingen ångest. Träna gör jag för att det är kul. För att jag blir glad. För att jag känner mig pigg och stark. Börjar jag träna av någon annan anledning, ex. för att jag ätit "för mycket", ätit någon jag inte "borde", eller för att gå ner i vikt är det tvärtstopp direkt. Resultatet blir alltid ångest följt av överätning. (Begreppen "för mycket" och "borde" finns egentligen inte tillsammans med mat för mig. Jag äter tills kroppen är mätt, oavsett hur mycket det är. Och är jag sugen på något sött eller fett så äter jag det utan att lägga någon värdering i det). Jag fick lära mig den hårda vägen. En väg jag inte önskar att någon skulle behöva vandra. Ändå är det allt för många som tvingas göra just detta. Som fastnar i en ond cirkel av mat, kalorier, ångest, fettprocent, träning, förbränning och mer ångest. Avslutningsvis vill jag bara skriva att jag önskar att man på sidor som denna tog större ansvar för de negativa effekterna av den vikt- och matfixering man faktiskt hjälper till att stödja. Nej, jag klandrar på inget sätt dessa sidor för uppkomsten av ätstörningar. Det är självkart mycket mer komplext än så. Men däremot måste man vara väldigt medveten om att allt som skrivs här läses och lusläses av personer som kommer att använda de "goda råden" för att skada sig själv.

Kommentarer

  • 24 maj 2011 13:19
    Troxii
    *Kram Blir imponerad av din styrka :)
  • 5 juni 2011 18:51
    anna54
    Jag blir också imponerad. Önskar att jag kommit lika långt. Att jag kunde avsluta mitt medelmskap och tänka på något annat.

Logga in för att skriva en kommentar.