onsdagen den 30 mars mycke barn och inge träning
Kommentarer
-
Hej tack för att du kommentera min blogg fick lite att fundera på... för att för mig är det otroligt svårt att välja. Jag kan väl säga så här, jag är en person som inte är en mammafigur, jag har aldrig velat haft barn eller aldrig lekt ens mamma pappa barn som liten (missförstå mig inte för jag älskar mina barn och kan inte tänka mig ett liv utan dem) så självklart väljer jag att leva min mammaroll fullt ut men nånstans inom mig finns mitt gamla JAG, JAG som ville alltid ha en snygg sommarklänning, JAG som ALLTID ville göra saker hela tiden med all den energin som fanns i kroppen, JAG som alltid var glad och pigg och "på" alla ideer. Och nu känner jag bara att med min övervikt så finns inte den orken utan snarare ständigt tänkande på min kropp, så summan av allt: mitt gamla JAG existerar inte. jag har skuld varje gång jag lämnar mina barn för att göra något helt själv (precis som de flesta mammorna) och varje gång undrar jag varför? Min sambo har inte skuld när han gör nått så varför jag? och ska inte jag som person också få plats i denna familj. Så mitt svar till dig är inte enkelt men jag svarar att jag väljer att satsa på att bli världens bästa mamma men med lite mer ego än som det har vart de senaste tre åren.... Det är en svår uppgift men det känns ändå att jag måste få lite av de båda delarna för annars kommer jag nog tappa bort mig själv på livets färd...
-
Förstå ändå att du fött två underbara barn! Som behöver dig, dag som natt, som älskar dig mer än du någonsin kan tro eller ana! En otroligt stor gåva! Känner mammor som är så leds på att alltid behöva sätta sig själv i andra rum! Låter så tungt och jobbigt! Verkar som att det är så svårt att hitta prioriteringar i livet med barn. Tror speciellt för kvinnor att mycket skuld kommer in om man inser att shit, ja mår inte bra över hur min kropp ser ut, att jag verkligen behöver tid för träning och en sund livsstil.. Samtidigt vill man ge all sin tid och hela sitt liv till barnen! Fundera på viken person som är viktigaste i ditt liv! Du behöver inte säga de till mig eller någon, tänk bara på det! Maila mig, eller svara att du tänkt färdigt här när du gjort de! Tack!
-
Va fint att du skriver av dig! D är inte många som tänker att en själv är den viktigaste personen i ens liv! Tänk på detta! Dina barn kan dö från dig, den du älskar (din man) kan svika dig, bli sjuk, dina vänner, släktingar, betydelsefulla personer kan slitas från dig i ett ögonblick! vem står kvar! ALLTID, till döden skiljer dig åt! JO DU, Bara du! De ända du vet! du är den enda personen du garanterat kommer leva med i resten av ditt liv! så börja investera i ditt eget liv! Fokusera enbart på det som ger dig, din familj, dina vänner energi! Om du mår bra, vågar känna och drömma. Vilja de du vill och VÅGAR göra annorlunda! Kommer du bli mer fri, självsäker och till slut inse att du är världens bästa mamma! Oavsett om du väljer att träna varje dag, eller baka bullar å gluffa dem varje kvart! VÅGA pröva nytt. Om det är viktigt för dig att gå ner i vikt och hitta till din kärna! Sätt ett mål. Våga stå för de du behöver! Ingen kommer tacka dig när du blivit utbränd, när du kämpar för att vara älskad, fast du redan har kärleken så nära! Bara lite reflektioner från mig!=)
-
Tusen tack och allt du skriver är både sant och tänkvärt. Dock när man är uppe i allt så glömmer man bort det viktigaste, sig själv... och jag hoppas att fler skulle läsa detta inlägg och förstå att alla i världen är unika och värda att få tänka på sig själv och gör man det så kommer resultatet bli en mer och lyckligare person. Men det är som sagt lättare att bara skriva om att man ska prioritera sig själv än att faktiskt göra det. Jag disskutera det med min sambo igår och han svarade helt enkelt: Äntligen gumman, hur många gånger har jag inte försökt sagt att du inte får glömma dig själv och dina intressen. För som barnmorskan sa: anpassa er inte efter erat barn utan låt barnet få passa in i erat liv och på det viset få växa upp till en egen person. Så nu en gång i veckan ska jag ha egentid (utöver träningen) för att "finna" mig och ja det känns som ett tvång men jag tror att det e det ända sättet för mig för att komma över min skuld att lämna mina barn (efter några månader kanske)....
Logga in för att skriva en kommentar.