icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej!
Cecilia heter jag, följ mig på min resa att få bort 30 kilo fett och få ett sundare och roligare liv!
Mitt nyårslöfte var att ta för mig mer, våga säga nej och våga säga ja! Sätta mig själv i första rummet!
Besök gärna min blogg!
http://franrundtillsund.blogspot.com
4 juli 2011 22:42

Tröstätning

Hej Jag har tröstätit idag. Med flit t.o.m. Men det blev tyvärr lite mer än jag tänkt mig. Jag var på jobbet och hade lite kvinnoproblem, tänker bespara er alla detaljer men jag var tvungen att åka hem en snabb sväng. Det var såklart väldigt besvärligt och ledsamt så jag handlade ett paket kakor på vägen tillbaka till jobbet. 50 kcal per kaka. Det låter ju bra. Synd att jag käkade typ 5-6 stycken på jobbet bara, och sen 3-4 stycken hemma.. typ 500 kcal kakor alltså. Yay! >_< Det här får mig att fundera, varför gör jag såhär? Varför nöjer jag mig inte bara med 1-2 kakor som det var tänkt från början? Förmodligen är det något kemiskt att sockret triggar igång sockersuget så vill jag ha mer, men borde jag inte ha viljestyrkan att låta bli? Att ge efter för sockersuget är ju det som satt mig i den här positionen från början, i den här 85 kg tunga kroppen. Det måste bli bättring! Jag som dessutom lovat både mig själv, pojkvännen, Buddah och alla andra intresserade att jag inte skulle äta något gottis alls kommande 10 dagarna. Typiskt dåligt beteende. De här tankarna fick mig osökt att komma in på olika lågkolhydratdieter, LCHF och GI. Båda verkar ju sannerligen effektiva och läser man om dem verkar de vettiga också, ingen av dom är en snabb diet man ska hålla på med under en kort period utan det är en helt ny livsstil som gäller. Problemet är att jag tror inte jag klarar det, är alldeles för kär i pasta, potatis, gröt, bröd etc för att ge upp det eller byta ut det mot tråkiga fullkornsvarianter. Pratade med min kloka vän Annelie och hon tyckte det var en bättre idé att istället äta av allt men i måttliga mängder, att äta så lite socker och halvfabrikat som möjligt. Det har hon så rätt i. Det är tur att jag har henne! Det är iofs i de banorna jag tänkt förut, men det går ju inte så bra för mig.. Detta får mig att tvivla på mig själv. Vill jag inte gå ner i vikt? Varför fortsätter jag i mina gamla hjulspår när jag så väl vet vars de leder. Jag vet ju att om jag fortsätter som jag gjort i vintras kommer jag gå upp runt 2 kilo i månaden och väga över 100 kilo på noll tid. :( Det vill jag inte.

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.