Sakta men säkert
Jag kan inte påstå att LCHF är någoting nytt för mej.. jag körde den för några år sedan utan att jag egentligen visste att det existerade en sådan diet, jag kallade det trots allt min livsstil.
Jag kan berätta för er att jag har vägt alldeles för mycket en gång i tiden. Jag sökte ingen läkarhjälp för min fetma, jag var folkskygg och gömde mej från omvärlden. Jag var fast besluten att stanna hemma med barnen tills de hade vuxit upp. *skratt* Sisådär 15 år sedan.
Dock, det blev inte så.
Jag kommer inte ihåg hur jag kom ur den onda cirkeln av godis, chips, snacks, allt som hör till extrem fetma.. men på något sätt gjorde jag det ändå.
Det gick sakta men säkert.
Jag har fortfarande mina jeans , stl 56 , i gardaroben som ett minne från den tiden. Det var den enda jeans jag hade på den tiden. Alla andra byxor var gympabyxor, jag kunde inte hitta kläder som passade mej!
Jag har nu kört med ändrat kost sedan två år tillbaka.
Nu är min byxstorlek 46.
Och jag fortsätter att försöka minska på omfånget, fast nu ännu mera målmedvetet, men ändock jag ser det inte som bantning.
Jag kan glädjeligen påstår att sedan jag har slopat allt som heter gluten ur min kost att svampen i underlivet har försvunnit, och att min psoriasis (som jag har haft sedan 9 års åldern) har minskat, jag smörjer mej mindre med kortison salva, tack och lov för det.
Jag försöker att dra ned på alla mina mediciner i den mån det går. Fast jag kan också erkänna att jag använder betydligt mindre Bricanyl (astma) nu än vad jag gjorde tidigare. Den ende som jag vet att jag måste fortsätta knapra är Singulair och mediciner mot allergier (hösnuva + pollen allergi), men det kan jag befinna mej i.
Men jag vägde mej idag, och gav en tjut, att på två veckor har jag lyckats gå ned ytterligare 3 kilo. Och jag är nöjd.. bara tar en dag i sänder.. det kommer när det kommer. :)
Kommentarer
-
Grattis till dina förlorade kilon. :)
Logga in för att skriva en kommentar.