vill... men...

Jag borde ta mig i kragen. Jag har lust att börja springa. Men hur? Jag verkar ha en superhög mur att ta mig över el. bryta igenom. Jag funderar på var det kan finnas hundar. Jag tänker på vad folk ska tänka när jag är ute o. springer o. de ser mig. O. förstås var jag kan springa där ingen ser mig. Jag bor i en by där alla verkar vara sportiga o. hurtiga. Jag är hitflyttad för något år sedan så jag har inte växt upp att bli den där sportiga typen. O. jag känner mig på något sätt så dum. Jag önska jag bodde i stan ibland. Där jag kunde gå på gymmet o. vara mig själv utan att någon kände mig. Jag skulle vilja vara anonym dessutom. Nä. Jag får väl bara ta o. sluta larva mig. Ge det ett försök.

Kommentarer

18 augusti 2012 15:17

Ewa1969

Ja! Gör ett försök :)
18 augusti 2012 16:13

OneOnine

jag kan nog räknas in i kategorin sportig ;) när jag ser en väldigt ovan/otränad joggare blir jag alltid imponerad, det är starkt att ha bestämt sig för att göra nåt åt saken och ändra livsstil. respekt! efter ett långt uppehåll brukar jag sätta ett mål i tid, t ex att vara ute i 40 minuter, sen får jag jogga och gå om vartannat, hur sakta som helst och så mycket gång som behövs, bara jag är ute hela tiden och avslutar med en spurt. men jag förstår dig, kan ibland också noja över vad folk tänker om att jag är långsam och fet, men bara innan, de tankarna försvinner när jag väl är ute. så ut och spring! du kommer må så bra :)
18 augusti 2012 16:26

Ewa1969

Håller med - respekt! De som int tänker så har tydligen glömt hur det var för dem själva en gång...

Logga in för att skriva en kommentar.