icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Ångest och kanske lite mål. När jag inte skriver i dagboken är jag mest glad och lever livet!
7 februari 2011 18:38
1

Varför jag inte kan vara på matdagboken.

Det här är egentligen bara en förklaring till mig själv, ett försök för mig att förstå mig själv bättre, reda ut alla dessa tankar kring vikt och mat. Om någon känner för att kommentera det här, så gör gärna det. Ofta behöver man någon annans insikt också. Jag kommer lämna matdagboken nu. Jag har aldrig, och kommer kanske aldrig kunna räkna kalorier, planera att vara nyttig, hålla reda på vad jag äter och väga/mäta mig själv. Jag är alldeles för ätstörd för det. Och då har jag inte ens någon diagnos, då är jag inte ens ätstörd "på riktigt". Jag vill gärna tänka att jag genom åren samlat på mig en del kunskap om hälsa, bra sätt att gå ner i vikt, om kost och näring och så vidare. Men vad spelar det egentligen för roll om jag inte kan praktisera det? Jag vet vilken mängd kalorier som är bra att få i sig om man ska gå ner i vikt, men så fort jag börjar räkna kalorier blir jag manisk. Ena dagen kan jag äta 1400 kalorier och känna mig duktig, men efter bara två veckor vet jag att jag hoppar över måltider, försöker äta så lite som möjligt, tycker att det känns bra att somna hungrig. Vilket är helt befängt. Att man om och om igen kan vara så elak mot sig själv. Att man för allt i världen inte kan hitta någon balans. Fortfarande skulle jag behöva gå ner 20 kilo, fortfarande skulle jag behöva sluta äta glass till frukost och trycka i mig två till tre portioner om jag tycker maten är god. Men just nu är det lättare att leva med den sidan av mig själv. För jag tänker inte konstant på mat och kalorier då, tittar inte på valkar och dubbelhakor i alla speglar. Väger mig inte varje dag. Och jag håller inte på att läsa om andra människors viktnedgångar i timmar på internet, googlar inte bilder på anorektiska tjejer en hel kväll. Går inte ut på promenader som på bara veckor blir tvångsmässiga och tre timmar långa. Den här gången ska jag försöka börja i en annan ände. Att börja träna, testa Friskis&Svettis alla gruppträningar och försöka ha roligt, och sen kunna gå hem och äta en påse chips om jag vill. Jag lovade mig själv för flera år sedan att sluta ha ångest för mat. När jag hade gått ner nästan tio kilo och skrev i hemliga bloggar att jag inte kände varken hunger eller matlust vissa dagar och att jag blev lycklig av det. Det måste finnas andra saker att bli lycklig över. Kanske kommer jag använda den här bloggen då och då, det finns så mycket man behöver få ur sig.

Kommentarer

  • 7 februari 2011 18:50
    LindeXx
    Försök att komma i gång med träningen så att du tycker det är roligt. Hitta något som är extra kul! Det bästa är om man börjar träna och går dit för att det är ROLIGT, inte för att man vill gå ner i vikt eller liknande. Sen om man går ner i vikt är det bara ett plus:) Och då om man tränar kan man äta det där extra, som du säger, en chipspåse på kvällen. Så mitt tips är att försöka få motion som en hobby! Och tänk inte på maten i första hand, se bara till att få i dig rätt näring. Problemet är ofta att när man väl vill ändra sin livsstil vill man ändra på allt samtidigt och kör 200 % i några veckor för att sedan falla tillbaka igen. Lycka till:)

Logga in för att skriva en kommentar.