Imorgon måndag
Det är då man vill börja om, vill ta tag i allt och bli frisk, nu på en gång! Men jag vet att det inte är så enkelt men jag kunde ju hoppas på att det är så? Jag kan väl ändå fortstätta drömma om att det är så?
Jag har senaste tiden "kommit ut ur garderoben". Jag har berättat för några av mina närmsta vänner om vad som egentligen är/varit mitt problem senaste åren, tog mig bara själv lång tid att se det och att våga se det hela. Att acceptera, men jag undrar varför jag hade svårare med det här än att acceptera att jag kunde ha någon annan sjukdom? Att ha sömnsvårigheter, depressioner osv var inte så enkelt heller att ta eftersom det aldrig kändes komplett och riktigt, som om jag innerst inne hela tiden vetat att min hets för att träna och banta i perioder inte varit något som är bra.
Det var först i för ett år sen när min KBT-psykolog som började se mönstren mellan mat och hur jag mår, men det tog mig lång tid att se sambandet helt själv och jag vet hur det är nu, men det är en annan sak att verkligen känna och förstå.
Ett år har gått, efter en en turbulent vår och en ännu mer intensiv sommar har jag kommit en lång bit på väg, men vägen är inte slut och nu är det dags att ta ett steg till.
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.