Attityd och inställning!

Jag är som ni kanske vet ganska nördig när det kommer till vissa grejer, som mat, gamla grejer och inte minst dokumentärer. Jag har som så många andra sett SVT:s fantastiska dokumentärserie "Nittiotalisterna" och det går inte att låta bli att reflektera över vad det är som gör att vi blir så olika. Det går att se mönster i allt! Hur många syskon vi har, om våra föräldrar är lyckligt gifta eller om de gick skilda vägar redan när man var liten, om man var populär under skoltiden eller utanför. Allt verkar spela roll, men en av de mest intressanta tycker jag är mönstret man kan se beroende på när man är född. 70-talisterna benämns som den ironiska generationen. De är duktiga och stressade, helst ska man ha den perfekta karriären OCH den perfekta familjen. 80-talisterna beskrivs som kräsna och krävande individualister som värderar socialt nätverk men mest för att kunna knyta värdefulla kontakter och inhämta information. 90-talisterna förknippas med uttrycket Bleisure som helt enkelt betyder att de vill blanda Buissness och Leisure så mycket som möjligt. De vill jobba med något de tycker är roligt. Denna generation vill absolut inte ha något 7-4-jobb utan jobbar gärna på trendiga retro-butiker eller caféer på dagarna, bloggar om nätterna, skapar appar och DJ:ar om helgen. De är väldigt öppna för att starta eget och tänker inte låta någon annan bestämma över dem. De går mycket på sin egen känsla och värderingar. Den sociala miljön och att de trivs och har roligt på jobbet är viktigare än lönen. Intressant väl? :) Igår gjorde jag halkbanan med en 18årig, tystlåten men trevlig tjej som hette Julia och en skön 17årig, tävlingsinriktad kille som hette Oscar. De båda var super sterotypiska nittiotalister, hon ville jobba med något som kändes roligt och utvecklande för henne och något som inte tog för mycket tid, något som var kul. (Hon läste ekonomi..) Oscar hade stora planer, ville se världen, hoppa fallskärm, kanske köpa ett litet flygplan, ja... vad säger man? Han var full av liv! :) Han hade redan gjort några Appar som han faktiskt sålde. Än handlade det inte om några stora summor men vilken grej som 17-åring. Tänker jag som är född på 80-talet. Men jag tror inte att man idag ens kan förstå hur bra 2010-talisterna kommer bli på teknik! Hur som helst, denna Oscar hade planer på att DJ:a, kanske i ett annat land och ja, vad han faktiskt ville jobba med var oklart. Jag tror faktiskt att det är en av de tydligaste grejerna. 90-talisterna har inget drömyrke så som Läkare eller Jurist, de vill bara ha ett Schysst sätt att tjäna pengar på för att uppehålla sitt socialt aktiva liv. De ser heller inte på framtiden som om de kommer få en titel och sedan arbeta som det utan snarare byta jobb vart femte år, alternativt när det inte känns schysst längre. Själv vet jag inte vad jag vill, jag är en ambivalent, osäker tjej med dåligt självförtroende utan specifika drömmar. Jag kan känna igen mig lite i alla tre generationer, jag vill ha en karriär eller jag vill åtminstone tjäna såpass att jag kan betala tillbaka till CSN samtidigt som jag kan äta vilken mat jag vill varje dag. Jag vill bo i hus och ha minst två kids, jag är konstant stressad och trivs när jag får känna mig duktig- precis som 70-talisterna. Samtidigt är jag en kräsen och krävande 80-talist som värderar mitt sociala nätverk över mycket annat! Liksom 90-talisterna vill jag arbeta på ett företag som har värderingar som jag känner att jag kan stå för, jag gillar miljötänk och jag tycker okså att välmående och att man trivs på jobbet går långt före inkomsten yrket genererar. Jag är bra på att känna pressen från andra och jag längtar så tills jag kan stå rak i ryggen med min perfekta kropp och med en ring på fingret, en man vid min sida och välkomna mina vänner till mitt vackra hus fyllt med antikviteter där småbarn springer omkring i vår vackra fruktträdgård. Jag bjuder vännerna på champange och färska skaldjur. I min atelje sitter jag och målar på lata söndagar med mina vackra barn, på uppfarten står en Lexus eller en Lincoln (Det har jag råd med för jag fick ett fett coolt jobb där jag tjänar halvmycket pengar men ändå får vara ledig mycket). Haha, Nog är jag en kräsen och krävande 80talist alltid och med det perfekta livet som mål så är det kanske inte så konstigt att jag lider av stress, ångest, ätstörningar, grava sömnproblem, depression och framtidsnoja. Jag ska försöka bli lite mer chill, leva i nuet, sluta jämföra mig så mycket. Om jag mår bra faller säkert allt annat på plats och vem vet, jag kanske inte slutar i hus, eller med en ring på fingret, och jag slutar definitivt inte med en Lincoln på uppfarten, men vad gör det om man är lycklig? Hellre "olyckad" och lycklig än "lyckad" och olycklig!

irebeccas blogg

Attityd och inställning!

Kommentarer