icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jaha, nu skall man då ge sig på att blogga:-) Kanske ingen dum idé med tanke på att jag är glad för att skriva när jag vill uttrycka mina känslor och min mening.
Jag tänker blogga om min viktminskning och livet runtomkring.
En del tillbakablickar kommer det säkert att bli, i o m att jag varit jo-jo-bantare i hela mitt liv.
Mycket av det jag skriver kommer vara egna erfarenheter och grundar sig INTE på vetenskaplig forskning eller andra klokheter. Jag står för det jag tycker och har mina principer. De som vill säga emot får gärna göra det och motbevisning av något jag länge trott tas välkommet emot.
23 februari 2011 11:04
2

Slå honom hårt i skallen.....

Är det fler än jag som ibland känner för att slå nåt hårt i skallen på oförstående medmänniskor????? Speciellt när medmänniskan "råkar" vara ens äkta hälft..... Alltså, min man är helt novis på det här med viktnedgång, han har aldrig behövt göra någon sådan. Han är naturligt smal... Han har inte en aning om vilka näringsämnen som ingår i ett speciellt livsmedel. Han äter helt obehindrat ALLT och MYCKET. Speciellt allt sådant som jag absolut inte ens kan lukta på utan att gå upp i vikt. Ni som kämpar med vikten varje dag, ja jag menar verkligen KÄMPAR för det är så att varje dag är en kamp, vissa dagar mer än andra, vet precis hur det känns när man är så nära att ge upp alla planer och drömmar om att gå ner i vikt och bara trycka i sig precis vad man känner för.... Så hade jag det i går kväll. Jag har fått ryggskott, inte kul alls, känner mig helt handikappad och har fruktansvärt ont men "vågar" inte stanna hemma från jobb då jag vet att alla mina rutiner bryts och jag skulle säkerligen ligga på soffan, tugga och tycka synd om mig själv. Nu låg jag i alla fall där, just på soffan i går kväll och kollade på en film med mannen bredvid. Jag var FRUKTANSVÄRT sugen på nåt att tugga!!!!! Säger lite försiktigt till mannen: jag är jättesugen på nåt att tugga...Hm, svarar han. Jaha....noll respons, då är han väl inte sugen, jag ska verkligen försöka kämpa emot suget. Några minuter senare reser han sig från soffan, går ut i kylen och kommer tillbaka med ett äpple. Lägger sig igen och tar en tugga på äpplet. Jag vet inte riktigt vad som hände i min hjärna....jag hörde det där krasandet som uppstår när man biter i ett riktigt gott äpple, med sån styrka att det lät som en jordbävning. Jag kunde inte tänka på annat än hans tuggande. Det rev och slet inuti min kropp, det gjorde verkligen fysiskt ont. Han säger inget, fortsätter tugga, helt ovetande om mina tanakr och känslor. Jag mitt dumma nöt säger heller ingeting, ligger bara där och lider! Känner hur jag mer och mer får lust att bara slå honom!!!!! Skall väl tilläggas att ja inte "brukar" slåss, he he. Jag är väldigt lugn och fredlig, förmodligen därför jag kokar inombords och kämpar mot tårarna i denna jobbiga situation. Man skulle kunna tänka sig att det enkla rådet till mig är: BYT MAN! Ja jag hade tankar på det just då, att resa mig upp från soffan, gå iväg och aldrig komma tillbaka. SÅ starka är känslorna kring det här med äta eller inte äta, men min man är för övrigt en riktigt BRA man så det skulle nog inte lösa så många problem:-) Ville i alla fall dela med mig utav dessa tankar och känslor. Tror det finns en hel del tabu kring det här när det kommer till "mat-missbruk" för det är vad jag har kommit fram till att det är för mig. Man vågar helt enkelt inte blotta sin svaghet och dåliga karaktär, med risk för att vara en sämre människa. Ibland kan ilskan leda en på rätt spår, så blev det för mig igår. I ren trots åt jag givetvis inget äpple och inget annat heller. I kväll när känslorna över det förbannade äpplet lagts sig ska jag berätta för min man hur det kändes! Tack för mig.

Kommentarer

  • 23 februari 2011 11:17
    Greebo
    Det är helt ok att känna så ibland, gör vi nog allihop då och då. Bra med sådana här ställen så att man kan få ut det ur systemet. :) Pepp!
  • 23 februari 2011 11:18
    LadyG
    Han, som aldrig haft viktproblem, har ingen aning om vad du genomlider om du inte berättar för honom hur det känns och vad du går igenom. Försök att inte anklaga eller låta arg, utan ge honom en chans att ta in det nya. Du är inte ens sämre människa för att du är mänsklig! Ok, så din svaghet är mat? Alla har vi svagheter. Alla har brister. Vems är rätten att avgöra vilka svagheter och brister som är okej och inte? Inte för att jag är kristen, men Jesus sa en rätt bra sak: Den som är utan skuld ska kasta första stenen. Jag kan ingen sten kasta.

Logga in för att skriva en kommentar.