icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en glad ung tjej som för det mesta är väldigt positiv, men tänker alldeles för mycket ibland!

Jag har alltid brytt mig om hur jag ser ut och om hur min kropp mår, och sedan mitt förra förhållande, då jag fick en depression och 20 kg på köpet, har jag fått kämpa lite extra ;) Maxvikt: 80kg, målvikt: 60kg. Just nu: 67kg.

Mitt mål är att en dag ha kommit så långt att jag inte låter mitt liv kretsa så mycket kring mat, utan kan säga att jag lever inte för att äta, utan äter för att leva.
7 april 2011 23:39

Aldrig bra nog

Idag har jag varit sjuk, och inte haft särskilt stor matlust. Jag åt lite onyttiga saker i morse, visst, men inte särskilt mycket. Sen har jag knappt ätit på hela dagen. Och ÄNDÅ har jag överskridit mitt dagliga kaloriintag!!! :( FAN vad arg jag blir. Tar ju ut det på denna hemsidan nu eftersom jag tyckte jag varit så duktig. När jag räknade ut mina kalorier tyckte jag att [KURSIV]det är ju så himla fjantigt lite de tycker att jag ska få i mig per dag på den här dumma hemsidan[/KURSIV]. Haha, skrattar lite åt mig själv. Vilka bra försvarsmekanismer man har! Jag kom precis hem från min kära kusin och tänkte laga middag, men NEJ, nu blir det inget av det. Jag [FET]ska[/FET] lyckas gå ner i vikt, punkt slut. Jag har börjat förstå det där med att man inte ska äta onyttiga grejer och VARFÖR. Den här volumetric-metoden är faktiskt väldigt klargörande på många sätt :) att ha det i baktankarna kommer nog hjälpa mycket. Om jag är duktig och städar klart här hemma och borstar tänderna kanske jag till och med kan lägga mig innan klockan tolv :O det händer ju väldigt sällan, men är man sjuk så [FET]ska[/FET] man ju faktiskt sova mer än vanligt. Lägger jag mig och somnar vid tolv får jag ju nästan 7h, och det är typ 2h mer än vanligt för mig :) Men en diskussion jag hade med min kusin var väldigt typisk för mitt beteende; man känner sig aldrig bra nog. Varenda gång jag stoppar något i munnen får jag ångest, och det spelar[FET] ingen som helst[/FET] roll vad det är. Bara att jag äter är "fel" enligt mina konstiga tankar jag har mot mig själv. Ångesten i sin tur skapar ju ett behov av att antingen trösta eller skada/straffa sig själv vilket leder till mer destruktivt ätande. Ja, jag säger då det. Att det ska vara så svårt, när man vet hur lätt det funkar!!! Jag har verkligen [FET]ett[/FET] enda mål, och det är att komma ifrån mina ovanor så mycket att jag en dag kan säga med 100 % säkerhet att [UNDERSTRUKEN]jag inte lever för att äta, utan [FET]äter för att leva.[/FET][/UNDERSTRUKEN]

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.