icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en glad ung tjej som för det mesta är väldigt positiv, men tänker alldeles för mycket ibland!

Jag har alltid brytt mig om hur jag ser ut och om hur min kropp mår, och sedan mitt förra förhållande, då jag fick en depression och 20 kg på köpet, har jag fått kämpa lite extra ;) Maxvikt: 80kg, målvikt: 60kg. Just nu: 67kg.

Mitt mål är att en dag ha kommit så långt att jag inte låter mitt liv kretsa så mycket kring mat, utan kan säga att jag lever inte för att äta, utan äter för att leva.
6 april 2011 21:00
3

Sån jag är...?

Jag tänkte att jag skulle förklara lite mer vad mitt problem är. Jag är väldigt duktig och mår oftast bra hela dagarna, som jag beskrev i mitt förra inlägg. Men kvällarna brukar förstöra hela dagens nyttigheter för mig (i alla fall så som jag ser det). Jag har en sorts ätstörning som kallas [FET]BED[/FET] (binge eating disorder). Den är inte klassad som en "egen" ätstörning, men beskriver vad många överviktiga eller folk med matproblem upplever. På Wikipedia beskrivs "symtom" eller tecken på att man har ätstörningen, och där har jag 8/10 symtom. Här är de, direkt tagna från wiki: - Periodically does not exercise control over consumption of food. - Eats an unusually large amount of food at one time, far more than an average person would eat in the same amount of time. - Eats much more quickly during binge episodes than during normal eating episodes. - Eats until physically uncomfortable and nauseated due to the amount of food just consumed. - Eats when depressed or bored. - Eats large amounts of food even when not really hungry. - Usually eats alone during binge eating episodes, in order to avoid discovery of the disorder. - Often eats alone during periods of normal eating, owing to feelings of embarrassment about food. - Feels disgusted, depressed, or guilty after binge eating. - Rapid weight gain, and/or sudden onset of obesity. Som sagt, därifrån har jag 8/10, vilket gör det ganska svårt att förneka faktumet att jag har, om inte ätstörningar, så i alla fall ordentliga matproblem ^^ Jag var väldigt nöjd innan idag, för jag hade ätit mycket mindre än jag borde gjort när klockan var fyra. Så jag åkte och handlade för att köpa ingredienser till min nyttiga middag som jag hade planerat. Jag åt tillochmed ett päron innan jag cyklade till affären, just för att inte köpa med något onyttigt (vilket jag redan har för mycket av här hemma). Men i affären kändes det så dumt att jag bara hade två saker på min handellista så då köpte jag två marabou choklad också. Det sjuka är att jag verkligen är MEDVETEN om vad jag gör. Jag har jobbat så [FET]mycket[/FET] med tankar och att vara medveten och i nuet för att kunna tänka efter vad jag håller på med. Så här gick mina tankar: [KURSIV]nej, du har varit så nyttig. Gå nu och betala det du har tagit. Gå inte fram till den hyllan, du vill inte ha nåt därifrån ändå[/KURSIV]. Och när jag hade plockat på mig choklad (halvt motvilligt) tänkte jag [KURSIV]lägg tillbaka dem och tänk efter, vill du verkligen ha dem[/KURSIV]?! Sen gick jag och köpte dem och betalade :( usch jag känner mig så himla dålig. Man tänker ju att om man har gjort sig så pass medveten om vad man gör att man tänker så, och [FET]fortfarande[/FET] inte kan stoppa/kontrollera sig, hur ska man då lösa det? :O När jag kom hem åt jag först en brieostbit, sedan chips, och sedan choklad i massor. Det var så mycket så jag inte ens orkar föra in det i matdagboken för rädslan att se hur mycket kalorier det var. Jag är så himla rädd att jag aldrig ska nå mitt mål och bara fortsätta misslyckas. Och visst, felsteg är en bit på vägen, men ibland känns det ändå så hopplöst. Så här har jag funkat i 6 år lixom... (betyder det att jag inte kan ändras? Tror inte det va?! dumt att tänka så kom jag på... ) Inom psykologin finns det en "målcirkel" man använder sig av för att visa hur en pågående process/förändring går till från start till mål och den visar tydligt att man inte har misslyckats så länge man fortfarande försöker, och är medveten och VILL förändra. Men när man står och trampar på samma yta hela tiden eller går från ruta ett till två till tre för att sen börja om på [FET]noll[/FET], då blir man ju så [FET]arg[/FET] på sig själv! Jag kommenterade tidigare idag på en annan blogg (då dagen fortfarande var ung, och jag självsäker och på gott humör) att man inte ska straffa sig själv genom att INTE äta för att man har ätit för mycket, för att kroppen inte förstår det, utan ha regelbundna, lagom stora måltider. Men nu sitter jag här och tänker att [KURSIV]nu har jag ju fått i mig så många kalorier, så nu får jag skippa min middag[/KURSIV]. Ja, ibland känns allt hopplöst, och middag lär det inte bli just som det ser ut nu iaf, men jag hade gärna haft lite stöd och någon som kände igen sig eller kunde ge tips :/ all sorts uppmärksamhet på detta uppskattas, jag behöver mest få höra av någon att det inte är så illa... Hoppas alla andra har haft mindre ångestfulla matupplevelser idag :) KRAM

Kommentarer

  • 6 april 2011 21:17
    3rica
    En dag är ingen dag :) Men jag är lite likadan, känns ju dumt att bara handla två saker men börjar bli bättre på det. Sen sparar man ju en del pengar också :)
  • 6 april 2011 21:22
    juliajay
    ja, du har helt rätt! Jag ska försöka få rätt på det nu. Note to self: ALDRIG handla hungrig!!!
  • 6 april 2011 21:23
    3rica
    Nej handla hungrig är farligt! Pepp pepp!!! :)

Logga in för att skriva en kommentar.