icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en glad ung tjej som för det mesta är väldigt positiv, men tänker alldeles för mycket ibland!

Jag har alltid brytt mig om hur jag ser ut och om hur min kropp mår, och sedan mitt förra förhållande, då jag fick en depression och 20 kg på köpet, har jag fått kämpa lite extra ;) Maxvikt: 80kg, målvikt: 60kg. Just nu: 67kg.

Mitt mål är att en dag ha kommit så långt att jag inte låter mitt liv kretsa så mycket kring mat, utan kan säga att jag lever inte för att äta, utan äter för att leva.
13 april 2011 18:28

Stressad och kluven

Ni vet hur det är när man har så mycket att göra att man inte vet var man ska börja? När jag känner så brukar jag, istället för att ta tag i något för att minska att-göra-listan, strunta i allt, förneka att det finns och slappa mer än nånsin. Bra taktik? Skulle inte tro det! I skolan har vi så himla mycket saker som ska lämnas in denna veckan som jag har vetat om i en halv evighet, och ändå sitter jag och panikjobbar nu. För ca 3 veckor sen bestämde jag mig för att börja jobba för att slippa stressen. Men jag började först förra veckan, och har inte satt igång ordentligt egentligen förrän [FET]nu[/FET], två dagar innan inlämning! Att slappa är för mig att se massa bra tv-serier på datorn och [FET]äta[/FET]. När jag nu försöker vara nyttig och samtidigt är stressad så blir det en [FET]väldig[/FET] konflikt i huvudet. Dels vill jag ta det lugnt för att slippa stress, bara mysa och göra sånt jag tycker om. Men jag vill också få mina saker gjorda så att jag kan slappna av [FET]på riktigt[/FET], och inte bara vara i en förträngnings-/förnekelsefas där jag lurar mig själv att jag mår bra fast det egentligen ligger massa saker och gnager i mig hela tiden. Jag känner mig alltså otroligt duktig som faktiskt har suttit och jobbat i... kanske 40 minuter (vilket ju egentligen inte är något att snacka om), men det går otroligt segt för tillfället vilket bara lär hjärnan att "att plugga är dåligt och tråkigt". Jag sitter konstant och tänker att [KURSIV]snart får jag cykla till affären och köpa chips[/KURSIV] samtidigt som jag kämpar för att övertala mig själv att inte göra det. Men faktiskt så var min motivation för att börja plugga att jag skulle få cykla till affären när jag blev klar med mina två A4-sidor. Känner mig väldigt kluven, för om jag tar emot min s k [FET]belöning[/FET] så kommer jag få ångest. Jag har endast ätit 228 av mina dagliga 1056 kcal, så jag vet att jag borde äta lite snart för att inte bli trött eller sugen, men jag vill inte avbryta när jag väl kommit igång med arbetet. Men nu har jag haft en paus för att skriva detta, och måste återgå till den konstiga hjärnvärlden där [FET]ingenting är självklart[/FET]. (Typiskt psykologiskolarbetet att få mig att skriva en sån sak :P)

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.