icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
En stavberoende tvåbarnsmamma som bor på en ö i havet.
Från att ha varit fet tappade jag 38,8 kilo på vägen men några av dem har kommit tillbaka.
Nu har jag satt målet lite lägre så vi får se om jag lyckas nå det.

Några hekton bort och sedan ser jag 6:an på vågen igen.
14 januari 2010 19:15
5

Det gäller att orka kämpa mot sina mål

Dagens stavrunda är avklarad, stavarna och jag har varit ute på en lite haltande runda. Jag fick skavsår igen när jag gick till syjuntan igår. Just nu har jag ont i en axel också, kanske ett tecken på att jag borde ta en stavfridag snart, den dagen kommer att bli min första stavfria dag i år. Den kanske blir redan i morgon. Då kanske vi ska fara och titta på en fotbollsmatch. Det är äldsta sonens lag som har match, han ska inte vara med och spela för han har inte blivit uttagen. Han kämpar på och far på nästan alla träningar, i alla väder och ändå tar de ut sådana som inte varit på många träningar. Inte lätt att få honom att förstå att livet inte är och aldrig kommer att bli rättvist. Han har varit med om det så många gånger tidigare och nu har de ny tränare som gör likadant. Förra tränaren gav honom inte en chans i början men sedan när han äntligen fick vara med så insåg tydligen den tränaren att han var duktig och efter det fick han spela mycket. Det gäller att kämpa på och inte ge upp. Just nu är sonen på fotbollsträning. Viktnedgången får man inte heller ge upp om man vill lyckas, det enda som gäller är att kämpa på även om vågen inte visar resultat. Jag startade min viktresa i oktober 2005, kom i mål hösten 2007, lyckades hålla vikten till hösten 2009 och nu kämpar jag på för att komma dit igen. Det är inte frågan om jag kommer dit för jag ska dit. Ingenting är omöjligt bara man orkar kämpa. Alla vet hur roligt det är när man lyckas med något, tänk på vad glad man blir över minus på vågen. Ibland kan man tycka att det är bara ett litet minus, men många små minus blir ett stort minus. Ha det bra och kämpa på. Kram Kristina

Kommentarer

  • 14 januari 2010 19:44
    ja idrottsvärlden är orättvist i dagens samhälle.. bara de bästa plockas ut... inte förvånad att dagens ungdomar många gånger inte ser positivt på framtiden..
  • 14 januari 2010 19:53
    Det har du helt rætt i.. man ska inte godkænna alla ursækter! Som du skriver,ingenting ær omøjligt bara man orkar kæmpa:) inspirerande!
  • 14 januari 2010 21:48
    Bgitta
    Helt rätt, ingenting är omöjligt bara man orkar kämpa. Jag känner att min premiär stav-gå-dag närmar sig med stormsteg. Du är ett inspirerande föredöme, tack. Jag lär nog aldrig bli lika biten som du, men jag skulle vara tacksam för bråkdelen av din energi :-)
  • 15 januari 2010 07:50
    Hej Idrottsvägen är tuff. Hoppas det går bra för killen i alla fall. Du är duktig som kämpar på. Idag fick jag ett stort bakslag på vågen och känner mig lite nere. Men ny vecka och då tar vi nya tag..... Det är bara att kämpa på.... Trevlig helg på dig. Kram Ann-Catrine
  • 15 januari 2010 15:02
    Varför skall det vara så ett evigt kämpande. Lär man sig aldrig att det var ett riktigt slit att nå sina framgångar. Nu kämpar vi på. Som sagt jag skall tillbaka dit jag var i maj. kram Pernilla

Logga in för att skriva en kommentar.