icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
En stavberoende tvåbarnsmamma som bor på en ö i havet.
Från att ha varit fet tappade jag 38,8 kilo på vägen men några av dem har kommit tillbaka.
Nu har jag satt målet lite lägre så vi får se om jag lyckas nå det.

Några hekton bort och sedan ser jag 6:an på vågen igen.
4 december 2010 13:49
4

En snöig lördag

Idag är det bara jag och yngsta sonen hemma.
Mannen har åkte västerut i morse för att titta på en traktor som han kanske ska köpa och äldsta sonen åkte ju iväg igår kväll.

Sonen kom fram utan problem. Jag kan inte annat säga än att han är duktig som åker iväg så där ensam. Han har aldrig varit till tågstationen i Stockholm tidigare och han har aldrig åkt tåg tidigare och fixar ihop resan själv och ger sig iväg ensam.
Från att för några år sedan vara en väldigt blyg och försiktig kille har han blivit en riktig "tuffing" som jag är stolt mamma till.

Dagen idag har inte blivit riktigt som den borde blivit och det dåliga samvetet gnager lite, men det blir nog bra ändå.
Yngsta sonen skulle på fotbollsträning och först var det meningen att han skulle åka med kompisen. Får veta att kompisen inte ska dit så det blir jag som ska skjutsa. Min bil är insnöad och nersnöad, samtidigt som vi inte har någon ved inne och enda sättet att få varmt i nedre våningen är att elda. Maten ska också handlas innan vi åker iväg för när vi skulle kommit tillbaka hade affären varit stängd. Eftersom det är halt på vägarna vill jag inte köra mer än jag måste och vill därför inte åka runt i stan för att handla.
Mannen har inte ens orkat sopa trappan när han gick ut till bilen i morse, suck. När jag är klar med snöskottningen inser jag att det blir svårt att hinna med allt i rätt tid.
Pratar med sonen och han går med på att stanna hemma från träningen utan större protester. Där står jag med väldigt dåligt samvete samtidigt som han säger att det inte är mitt fel men jag ser ju också att han blir ledsen. Jag vet att det är bra för honom att vila lite extra från träningen just nu men det dåliga samvetet finns ändå kvar.

Åkte iväg och handlade mat. Nu hade det varit bra om jag kunnat köpa lite godis till sonen som "tack för hjälpen" med att stanna hemma, men eftersom han inte äter godis så blev det äpplen.
Jag kände att det kanske skulle bli lite choklad till mig istället, men än en gång lyckades jag handla utan att se godishyllorna.

Jag har varit ute med stavarna en gång idag och det kommer inte att bli flera gånger idag. Väldigt halt på vägen och nu vräker snön ner igen. Snöskottningen och en stavpromenaden får räcka som motion idag, kanske det blir mer snöskottning när jag ska ut och hämta tvätten som hänger ute.

Tittade på Idol igår och jag är glad att Minnah är kvar.

Vågen rör sig sakta neråt och nu är det inte långt till 6:an, men absolut inte säkert att jag får se den i år.

Ha en bra fortsättning på helgen.
Kram

Kommentarer

  • 4 december 2010 16:03
    Vildros
    Det är med att vara mor...samvete som gör sig påmint...jag vet.. MEN du fick prioritera och sonen kanske trots allt TYCKTE att det var helt ok att vara hemma - hos dig! Få rå om dig själv. Härligt att du håller på Minnah - jag gör det ju på Jay; rättvist att de har varsin! :O Kramis!
  • 4 december 2010 16:16
    hej tack för kommentar i min blogg. Ja vet hur det känns man får dåligt samvete ibland när ungarna inte får som de vill men det är nog bra också att det inte alltid går som de har tänkt, det stärker nog dom inför framtiden. Så brukar jag tänka när jag har dåligt samvete o han sa ju också att det inte var ditt fel så han tog det på ett bra sätt tycker jag. Det visar att han är på väg att bli vuxen. Den andra sonen är ju jätteduktig som åker till stockholm helt själv, förstår att du är stolt. hälsn yrla
  • 4 december 2010 20:06
    Stinta
    Ibland räcker inte tiden till helt enkelt, strongt att du inte föll i choklad fällan! Kram
  • 5 december 2010 10:27
    Ferrari
    I onsdags glömde vi helt bort att sonen hade träning. Vi bor två mil ifrån samhället och kan inte bara ta oss dit på fem minuter. Då fick jag dåligt samvete, men det var ju inte "bara" jag som glömt utan även den tretonnårige sonen. Vi tröstade oss med en bra film tillsammans och lite mamma-sontid :) kram

Logga in för att skriva en kommentar.