Viktnedgångssvammel
Sol och sommarvärme idag igen.
Arbetsdagen och dagens stavrunda är avklarade.
Gick där på stavrundan och funderade på viktminskning.
Ibland blir jag trött på mig själv som inte får vikten att minska. Det är ju inte så länge sedan jag vägde några kilo mindre, men just nu sitter de kilona som fastgjutna och vill inte bort. Jag har absolut inte några planer på att ge upp.
Samtidigt är jag ju glad att de många kilona som jag tidigare bar runt på är borta, då är de här fastgjutna kilona bara en droppe i havet.
Nästan dagligen hör jag folk som pratar om att gå ner i vikt, men sedan händer det ingenting mer. Jag tror alla överviktiga vet om att de borde gå ner i vikt, inte var det någon nyhet för mig i alla fall om någon sa det till mig, men det är ju så att man måste göra jobbet själv. För att det ska lyckas måste viljan finnas. Man måste ha ork också, för det kommer både med- och motgångar som man ska ta hand om. Tid behöver man också ha, men med lite planering så hittar man nog någon halvtimme eller så då man kan göra något. Sedan finns det ju lika många olika sätt att göra det på som det finns människor, det som passar för en passar inte för någon annan. Jag hade tur som hittade mina kompisar, stavarna, som vill följa med mig ut i alla väder (utom åska), och det är fortfarande lika roligt att gå med dem som det var när jag började (för ca 4,5 år sedan).
Första året tappade jag 30 kg på vägen och följande år 8,8 kg, sedan höll jag vikten och i fjol kom de här fastgjutna kilona (ca 4) tillbaka.
Ingen annan än sambon visste om att jag startat min viktresa och ingen kommenterade den före jag tappat 15 kg. Då tyckte några av mina kompisar att det räckte, det tyckte inte jag. Min egen mamma sa inte ett ord om viktnedgången innan jag tappat 26 kg, då hade jag allvarligt funderat på om hon blivit synskadad.
Det finns så många fördelar med viktnedgången, jag mår mycket bättre, är gladare, orkar mera, har bättre självförtroende, jag både syns och hörs mer nu än när jag var större. Det är också mycket roligare att shoppa kläder.
Många gånger har jag funderat på varför jag tillät vikten att bli så hög som den var samtidigt som jag vet att det var av lathet. Jag är också glad att jag varit fet för annars hade jag aldrig hittat hit eller till MåBra-sidan, där jag var innan de tog bort bloggandet, och då hade jag aldrig träffat på alla er som orkat läsa detta.
Nu fortsätter vi kämpa på mot våra mål, vi ger inte upp om det kommer motgångar utan vi fortsätter kämpa för det är inte värt att ge upp.
Ha det bra.
Kram
Kommentarer
-
Du har så rätt. Visst är man som överviktig lite lat. Det är ju mycket att bära på och ganska tröttsamt. Det behövs beslutsamhet och uthållighet för att nå målet. När det närmar sig blir man så glad och mår så mycket bättre, men som sagt, lite motig är vägen. Så vi kämpar på och peppar varandra. Kram Vivan
-
Alltid lika kul att läsa det du skriver. Inspirerad blir jag också, så jag tackar ödmjukast för att jag får möjlighet att läsa och "lära känna" dig. Måste också berömma dig för dina fantastiska resultat!!! Pepp-kram
-
Trevligt att läsa det du skriver :) Visst är viktresan nedåt lång och ojämn, det gäller bara att inte tappa tålamodet. Jag har också tappat många kilon för att sedan lägga på mig några nya som sitter som berget. Men ska nu bli av med dom också med hjälp av MD och alla trevliga eldsjälar här. Pepp och kram :)
-
Vad duktig du varit. Jag skulle vilja tappa 15 kilo och det ska jag fortsätta att kämpa för. Pepp till dej
-
Det roligaste är att man syns när man gått ner i vikt. Man är något att räkna med - hur konstigt det än låter. Vi är ju samma person innanför fettlagret, men för utomstående gör det skillnad. Du har gjort en kanonresa, och din motivation är det inget fel på. Det låter sunt att du också ibland släpper kontrollen. Massor med peppkramar
-
Visst är det konstigt att inte viktnedgång kommenteras mer. Du har ju verkligen tappat kg, så vad är 4 kg. Kramar till dig.
-
Jaa, jag har gått ner en gång för några år sedan. Då lovade jag mig att aldrig någonsin mer väga över 70 kg. Suck, det löftet var inte mycket värt. Men bara att ta nya tag, och det har ju gått bra för oss. Bara de dät futtiga sista kilona kvar..... De som är svårast, alla kategorier. Pepp, pepp till dig
-
ja vi kämpar på så sant krisp, du är så upppigande att läsa. kram till dej
-
du har så rätt i det du skriver.. vi kämpar på !
Logga in för att skriva en kommentar.