icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Har i många år försökt att gå ner i vikt.
Är väl som de flesta, man har provat många olika varianter från att späka sig eller räkna kalorier.
Det är inte hållbart för mig!

Hittade LCHF för några år sedan när vänner till mig började och kände att det här är något för mig. Där man får äta sig MÄTT och inte behöva räkna kalorier!

Är dock vegetarian (äter fisk, mjölkprodukter och ägg) och LCHF tenderar vara för köttätare.

Tills jag hittade hit!
2 oktober 2012 11:04

Nu sparkar jag igång det här...

Jag är mycket överviktig. Har alltid varit den där tjocka tjejen i skolan, men har ALDRIG lidit av det! Har varit precis som alla mina vänner, har haft många vänner och alltid varit uppskattad i klassen,av lärare osv. Även fortsättningsvis har jag alltid fungerat, i arbetslivet. Därför har jag inte riktigt brytt mig om min vikt. jo...nu ljuger jag, klart jag tänkt på min vikt. Har tränat en hel del i mitt liv (aerobics och simning) och har alltid rört på min till vardags. Men det har liksom inte varit något större problem för mig. Däremot för alla läkare man träffat genom åren. Det enda jag har fått höra sen jag var liten, även om jag kom till läkaren för att jag hade ont i öronen, var att jag är ju väldigt överviktigt. Du behöver gå ner i vikt! Men jag kände mig ju nöjd! Glad, har aldrig haft några sjukdomar osv och alltid kunnat göra allt som mina vänner gjort. Kanske bättre ibland! Men åren går och efter barnafödande och ett hemskt stillasittande liv vid datorskärmen så är det så lätt att stanna av. Man är inte lika aktiv längre. Rör ju för guds skulle inte på mig. Jag är sååå bekväm av mig. Och tycker om mat. Så, man försöker rannsaka sig själv hela tiden och komma på vad det är som jag behöver göra. Egentligen är det så enkelt att jag behöver äta mindre och röra mer på mig. Men eftersom vågen bara gått uppåt och uppåt är det svårt att göra det där enkla. Det behöver kanske bli lite mer "drastiskt" för att komma igång. Det blir jobbigare och jobbigare att röra på sig och man börjar tänka på vad andra ska tänka om man går och tränar när de ser mig i duschen osv. Då blir man istället ledsen och kopplar ihop övervikten med saker som kanske man inte alls ska och då äter jag istället mer eller skitsaker... Nu är jag en väldig känslo-människa. Har lätt för att börja på nya saker och slutföra är inte riktigt min grej. Vill gärna att saker ska gå fort! Därför är det här kanske mitt livs största utmaning! Jag väger idag 143 kg (har gått ner 6 kg sen i augusti). Det är sjukt, jag vet det! Att försöka sätta en målvikt som man gör här på sidan finns inte i mitt huvud. Jag får nånstans sätta små delmål hela tiden för att det ska bli överskådligt. Dessutom vet jag inte om jag tror på det där med att man måste väga ett visst antal kilon. Alla människor är olika! Jag har gett mig själv ett år, att gå ner kanske 25 kg i alla fall...så jag ser att det kanske finns en ljusning och jag vågar tro på mig själv att jag kan gå ner i vikt själv. Min läkare säger nämligen att det finns ingen annan utväg än att göra en magsäcks-operation för såna som mig - d v s feta personer! Och jag VILL INTE göra en operation. Så, nu sparkar jag igång det här hjulet ...

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.