Ätardag på gott (ej ont)
Panik?!
Jag älskar min mormor, men där ÄTS det ofta, och jag har INTE en chans att komma undan! Så dagen har varit närapå ideal i näringsintag och jag borde vara stolt över mig själv. Jag ÄR stolt över mig själv. För att jag inte ljög. För att jag inte gömde. För att jag höll mig LÅNGT borta ifrån toaletten. För att maten fungerade ganska så bra.
Till frukost blev det te och två smörgåsar med smör (!!), ost (som jag FORTFARANDE inte vet fetthalten på =/) och tomat.
Lunchen blev ett överraskningsbesök på en restaurang där det serverades buffé. Buffeér är, tvärtemot vad alla tror, någonting som jag gillar. Det ser ut som att man tar mycket om man går flera gånger oavsett om allt man tar är sallad. Det blev inte så mycket kolhydrater i form av ris eller pasta, men istället tog jag för mig av de wokade grönsakerna, någon vegetarisk vårrulle och massor av pizzasallad/vanlig sallad. Helt klart nöjd även om känslan efter lunchen var NATTSVART ångest.
Är det någon mer än jag som tycker att man blir ohyggligt NEDTYNGD av mat? Det ligger som en klump i magen och väger ner, gör en långsammare. Jag känner mig OERHÖRT mycket lättare de dagar som jag drar in på maten eller inte äter alls. Paradoxalt nog.
De säger att jag måste vänja mig vid känslan av att ha något i magen. Hur lång tid tar det?
Ändå gick det bra. Förutom att mormor sa till mig sådär tio gånger att gå och ta efterrätt. Jag vägrade. Jag hade ju redan tagit mat två gånger, jag behövde verkligen INTE något mer.
Sedan blev det en tur på staden innan det var dags för ELDPROVET! En hel bricka framdukad med kakor av olika slag och INGENTING annat! Inga smörgåsar, ingen frukt, bara kakor, kakor, kakor. Och muffins. Mina föräldrar vet att jag måste äta mellanmål, så jag hade inget val. Jag tog en kaka. Plockade i mig den. Och lät ångesten skölja över mig. Därtill var jag tvungen att dricka apelsinläsk! Som INTE var light! Men jag orkade inte strula, jag har gjort det alldeles för ofta.
Och se, jag dog inte. Jag svullnade inte upp till oigenkännlighet. Jag andas fortfarande. Nu är jag lugn.
Middagen blev en skål fullkornstortellini med tomatpesto och parmesan när vi kom hem vid niotiden. Till det lite EFTERRÄTT i form av ostkaka.
Allt som allt... Många kalorier. Men välbehövda. Och jag HOPPAS att det inte kommer synas på vågen på torsdag. Som bekant har jag inte vägt mig på FEM LÅNGA veckor, så jag erkänner villigt - jag är nervös.
Och, bara som en parantes - min kusin spelar i ett band och de har uppenbarligen spelat strax efter det bandet som jag blev så kär i förra helgen! Helt otroligt vilket sammanträffande!
Hoppas dagen varit bra <3
Kommentarer
-
Heja heja dig! Men att tvinga i dig efterrätt, å vara tvungen att dricka läsk? Är det inte bättre att uppmuntra dig till att äta mat!? Visst ska man unna sig efterrätt ibland, men det måste ju komma från dig, annars bli ju situationen ohållbar! Och förresten, det är ju BRA att läsken inte var light. Lightprodukter är BAJS!
Logga in för att skriva en kommentar.